Yttrandefriheten skrämmer dem

Jag har precis fått mig en av mitt livs erfarenheter, njuter nog mer av

Gotland än vad jag någonsin gjort tidigare. För mig är det fortfarande efter tre dagar en påtaglig känsla av lättnad, av frihet och trygghet att vara tillbaka här.

Igår ringde man från Uppsala universitet, där jag är inskriven, de berättade att om någon skulle be dem om deras kommentar, så skulle de svara:

"Vi stödjer vår students rättighet att uttrycka sina åsikter".

Tårarna var nära och jag fick kämpa några sekunder. Den påtagliga insikten att vara i ett land där myndigheter ställer sig bakom och skyddar medborgarnas rättigheter var oväntat stark.

Några dagar tidigare hade jag fått besked från kinesiska myndigheter, de hade bestämt att slänga ut mig. Jag var tydligen för farlig för att få vistas i Kina. Reaktionerna som har blivit hoppas jag kan hjälpa till att få till en förändring i Kina och befria såväl kineser från det system som råder där, men också omvärlden från de influenser som annars troligtvis kommer att influera även oss om Kommunistpartiet får fortsätta dit de vill. Vi ser utveckling där Kina ganska aggressivt investerar och skaffar sig inflytande i bland annat Afrika. Företag anpassar sig och blundar för vad det innebär för Kinas befolkning och flera skuldtyngda västländer är redan beroende av Kina.

Mitt brott var ett "brev" till Kommunistpartiets ordförande. Jag hade bjudit in honom, strikt taget bara honom, för att delta i en "flash mob". Det gick ut på att ta sig till en central plats i Shanghai, stå där i 5 minuter med frihet skrivet någonstans på kroppen, ingen direkt kritik, utan upp till var vad som menades.

Herr ordförande anmälde aldrig intresse, ingen annan heller. Polisen tog ingen risk och tog mig, jag gick med på att avbryta och fick aldrig möjlighet att delta, och vad jag vet var det ingen annan heller som deltog. Det hände i praktiken ingenting. För detta blev jag utvisad.

Så fungerar Kinas system.

Under förhöret förklarade de ofta att "det här är Kina", och att jag skulle följa dess lagar. Men vems lagar är det som gäller? Jo, en grupp människor som håller varandra och systemet om ryggen, och när de känner sig hotade säger;

"skadegörelse mot samhällsledningen!" och vips kan de få bort vem som helst. Myndigheternas godtyckliga ingripanden har lett till en väldigt uppgiven inställning hos kineser, de säger att förändring är omöjlig eller i alla fall måste vara väldigt långsam. Detta trots att jag under mitt år i Kina inte träffade någon som inte sa sig vilja ha förändring. Den här gruppen orsakade tidigare Kina fruktansvärda katastrofer och man räknar med att de ansvarar för ca 70 miljoner människoliv.

Herr Björklund ville införa kinesiskundervisning i skolan, bra, det kommer vara användbart i framtiden. Jag skulle bara önska att man då även inkluderar undervisning om systemet i och historien om landet som om några år kommer att vara den dominerande supermakten.

För mig är Kina människorna som lever där, och deras lagar tror jag mig inte ha brutit mot.

 
 
  • Mest läst senaste dygnet