Den borgerliga kannibalismen blev ett uttryck för de borgerliga partiernas strävan efter att maximera antalet väljare på andra borgerliga partiers bekostnad. Bildandet av Alliansen förändrade detta. Givetvis rör sig väljare mellan de borgerliga partierna, men nu står man enade. Moderaterna har besegrat sin arvsfiende Socialdemokraterna vilket tagit sig ett poetiskt uttryck då man förvandlats till den samme. För Kristdemokraternas del så står ett ökat hopp om stödröster nästa val eller att gira ut och bli ett tydligt konservativt alternativ. För Centerpartiet och Folkpartiet står det sig svårare, där man i val försöker äta av varandra istället för att gå samman och stärka den socialliberala tanken i Sverige. I både stad och land.

Centerpartiet har sitt arv på landsbygden. Partiets grundare uppfattade sig inte som representerade av de övriga alternativen då fokus låg på industrisamhällets uppbyggnad. I Centerrörelsen finns ett starkt engagemang för miljöfrågorna och man har blivit tydligare i företagarfrågor och arbetsmarknadsfrågor där man lyssnat till liberal ekonomisk forskning. Idag är man det tydligaste liberala alternativet i dessa frågor.
Folkpartiet Liberalerna kan stolt se tillbaka på sina rötter i rösträttsrörelsen. Som parti har man medverkat i reformer som varit avgörande för Sveriges välfärd. Partiets arbete för att alla ska ha likvärdiga möjligheter att ta sig fram i samhället är beundransvärt. De har också varit den tydligaste rösten i utbildningsfrågor och kontrollerar idag problemformuleringen.
1962 utvecklade de båda partierna en mittensamverkan och 1973 var det på förslag att Centerpartiet och Folkpartiet skulle gå samman till ett parti. Tyvärr så sa Centerpartiet nej den gången. Man ska dock komma ihåg att avståndet mellan Centerpartiet och Folkpartiet var större under 60-talet och 70-talet än det är nu.

Svårigheten ligger i den prestigestrid som Folkpartiet och Centerpartiet historiskt sett haft runt om i landet. Vem får vara störst och företrädares intresse till politiska maktpositioner. Från Folkpartiets sida finns en rädsla att bli "uppäten" av en Centerpartistisk medlemskår och i Centerpartiet finns en rädsla att klassiska fokusfrågor för partiet glöms bort.
Partierna delar idag samma ideologi, socialliberalismen. Den stora omtanken som går att finna i socialliberalismen har historiskt varit Folkpartiets styrka.
Den skulle få en starkare spridning när den får ta form i en folkrörelseorganisation.
En sammanslagning av Centerpartiet och Folkpartiet skulle också uppdatera den interna idédebatten. Där har Folkpartiet delvis slumrat till och Centerpartiet stannat av sedan 2006. Lösningen är inte heller att svara på frågorna om vem som bör vara ledare för ett sammanslaget socialliberalt parti. Det resulterar bara i en destruktiv prestige och oenighet.
Ett sammanslaget parti, kalla det Landsliberalerna eller Liberaldemokreterna kan inte komma på en gång. Men de båda partierna borde inleda samtal kring frågan. Till en början kan man hålla gemensamma idépolitiska möten. De båda ungdomsförbunden CUF och LUF som står ännu närmre varandra skulle kunna fördjupa samarbetet och bli en enad ungdomsrörelse för de båda partierna. Att Centerpartiet och Folkpartiet börjar tillåta sina medlemmar att vara med i den andres parti är också en god idé.

Marcus Persson