Den 21 augusti 1987 föddes en bebis på BB i Östersund. Givet hans tillkammade gråhåriga frisyr så trodde många i släkten att han skulle bli biskop. Särskilt hans gudmor hoppades. Marcus han valde en annan "förtroendeindustri" nämligen politiken och visst finns det både skillnader och likheter?
I ett kort stycke så skulle man kunna presentera mig så där i en relativt vackert uppmålad bild men nog saknar den ett visst innehåll. Fram till dess att jag avlade gymnasieexamen vid Wargentinsskolan så har jag tillbringat nästan all min tid i Jämtland och med den charm av myggbett som det innebär. Om jag här skulle presentera mig på 3000 tecken så skulle min uppväxt i Jämtland kunna beskrivas med 3000 myggbett. Men det var också med 3000 myggbett som mitt politiska engagemang väcktes i slutet av högstadiet. Det var inte utvecklingen i tredje världen, ett krig eller kärnkraften som väckte mitt politiska engagemang utan det var bristen på undervisning av den jämtländska dialekten i skolan som fick mig att skriva ett medborgarförslag till kommunen och på den vägen är det. Till Uppsala Universitet kom jag hösten 2006 och där har jag förkovrat mig i ekonomi, samhälle och retorik.
Mitt största politiska engagemang hittar man i centerstudenter (före detta centerns högskoleförbund) där jag idag sitter i förbundsstyrelsen. Innan dess var jag kampanjledare för Håkan Larsson i europaparlamentsvalet - han fick näst mest kryss av centerpartiets kandidater.

Jag är väldigt stolt över mitt politiska engagemang och jag rekommenderar både ung som gammal att engagera sig i den politiska debatten genom att synas och höras, genom att verka för sina idéer. För alla har idéer och alla har åsikter vilket är det enda som behövs och det är också en viktig del för en levande demokrati. Man behöver inte engagera sig i ett parti även om jag rekommenderar ett särskilt. Besluten fattas av de som bryr sig, av de som är med i debatten och av de som röstar och besluten påverkar er.
Idag och fram till och med den 15 augusti hittar ni mig här på Gotlänningen. Det känns väldigt roligt, särskilt eftersom Gotland är en så intressant region. Ett levande kulturliv, ett talangfullt mathantverk och det givna gotländska entreprenörskapet. Nog är det ett privilegium alltid, att med pennan doppad i bläck här på ledarsidan få uttrycka sina tankar och åsikter. Nog ska det bli roligt att bevaka Almedalsveckan också, politikerna, lobbyisterna och journalisternas egna festival som förhoppningsvis lever längre än Hultsfredsfestivalen.

Till sist vill jag framföra ett tack och uppmärksamma min gamla lärare Randi Lidberg som på Svenstaviks skola lärde mig hemligheterna i det svenska språket, utan henne så skulle det bara bli en massa "sjuk gymnast", "lång hårig" och andra "sär skrivningar".
Kära läsare, jag hoppas att vi ska komma överens och att ni vill följa mina ledare under sommaren. Vem vet kanske skriver jag en dag om att skolorna borde bli bättre i att undervisa gutamål och den gotländska dialekten som är så himla häftig.