Grace Mugabe, 44, är inte bara Zimbabwes Första dam. Hon är också bonde. Men inte en sådan som söker en make. Hon har honom ju redan, ett riktigt kap, 40 år äldre Robert. Han, landets president, har möjliggjort hustruns karriär genom att till henne överlåta jordbruk som rövats från vita bönder.
Grace Mugabe är svartlistad av EU för sin inblandning i verksamhet som undergräver demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstat. Hon har nummer 124. Maken står som nummer ett. Annars listas kring 200 namn i bokstavsordning.

Listan säger varför det trots samlingsregering och vissa positiva tecken är så besvärligt för Zimbabwe att slippa Mugabes vanstyre.
Ty det finns en elit som spjärnar emot, som levt gott medan folket sjunkit ned i misär: 80 procent arbetslösa, 15 procent hiv-smittade, genomsnittlig livslängd under 35 år och tre miljoner i landsflykt.
Nyligen rapporterade den brittiska tidningen Daily Telegraph att multinationella Nestlé köpt mjölk från en gård ägd av fru Mugabe. Man kan kanske säga att Nestlé gjort en god gärning genom att i ett krisläge se till att det i alla fall produceras något ätbart i landet.
På samma sätt kan man resonera kring Radioekots avslöjande att DeLaval 2004 sålde mjölkhanteringsutrustning till Grace Mugabe.
Hon är en av få bönder som kan investera och hon visar intresse för verksamheten. Det produceras, även om mindre än före den våldsamma indragningen av vita bönders egendom inleddes år 2000. Vanligt har varit att gårdarna plundrats för att sedan ligga för fäfot.

Det är nu ungefär tio år sedan Mugabe kände makten vackla och därför inledde terrorn mot allt han såg som hot.
I fjol hade ekonomin blivit så dålig att även regimtrogna började knorra. Mugabe, som kan vara smidig, gick då med på en kompromiss i regi av Sydafrika. Han delade makten med oppositionspartiet MDC. Dess mest kända namn, Morgan Tsvangirai, blev premiärminister.

I spetsen för en EU-delegation träffade biståndsminister Gunilla Carlsson i september Mugabe på hemmaplan. "Ett av de tuffaste möten vi haft", säger hon på ett seminarium om Zimbabwe ordnat av Jarl Hjalmarsonstiftelsen.
Hon hoppas att Mugabes maktparti Zanu-PF kan reformera sig självt. Hon betonar behovet av fredlig förändring och försoning. Det får inte bli så att vinnaren tar allt.

Premiärminister Morgan Tsvangirai, som kämpat och lidit för ett annorlunda Zimbabwe, deltar 22-24 oktober i European Development Days, en EU-konferens om utveckling, i Stockholm. Tsvangirai besökte Sverige också i juni, på en rundresa för att be om mer bistånd. EU och USA drar sig för att bistå regeringen eftersom pengarna kan hamna fel.
Sveriges bistånd i år är på 180 miljoner kronor.

Att verka för bättre förhållanden kompliceras inte bara av att Mugabe ännu styr sin våldsapparat, utan även av split i oppositionen.
Folkets respekt för MDC har minskat sedan partiet fick ministerposter. Korruptionen är så ingrodd att nästan alla som kommer nära höga politiska nivåer verkar sugas upp av den, säger Benjamin Katzeff Silberstein, en ung statsvetare som med stöd av Hjalmarsonstiftelsen praktiserat hos utbildningsministern David Coltart. Denne var 1999 med om att starta MDC. Han har dokumenterat regimens mord på motståndare på 80-talet.
Mugabe har sagt att det inte finns plats i landet för sådana som Coltart. Men Coltart, bekännande kristen, vägrar ge upp.
Dragkampen om Zimbabwes framtid går vidare.

Bo Ture Larsson