GA når Susanne Alfvengren när hon är på väg till den första repetitionen i Gotlandsmusikens högkvarter i Vibble. Samarbete mellan henne och Blåsarkvintetten har anor många år bakåt i tiden och är också ursprunget till dagens konsertsamarbete.

– Jag jobbade med Blåsarkvintetten 1983. Då åkte vi runt på Gotland och spelade, men ingen i dåvarande kvintetten är med i dag.

Men så hörde Zbigniew Jakubowski, fagottist i dagens upplaga av kvintetten, av sig och berättade att det fanns arrangemang kvar på några av de tidiga låtarna och undrade om det kunde vara aktuellt med något.

– Jag tyckte det lät roligt. Det finns faktiskt såna från den tiden som jag ännu sjunger och så har de arrangerat nya så det blir från 1980-tal till nutid.

Konserterna är upplagda på två akter med paus och det blir såväl gemensamma låtar som solo för respektive Susanne och kvintett.

Kan du läska den kommande publiken med någon sololåt?

– "Ängarna av guld", som är en favorit. Det är min tolkning av Stings "Fields of gold".

Susanne Alfvengren har den senaste tiden uppträtt flitigt på Gotland, inte minst i höstas. Förutom publika konserter spelar hon också på bröllop. Först spelade hon vid ett bröllop i augusti, sen sex konserter under Gotland Art Week. Därefter Lett u hjelpe och senast i december med kör i kyrkorna i Gammelgarn och Grötlingbo.

– Det har varit några konserter i tät följd. Det har tidigare hänt att jag inte haft en på flera år, plötsligt nu har det varit väldigt mycket.

På Lett u hjelpe spelade även Eric Palmqwist och de båda har börjat samarbeta lite.

– Han tog kontakt, det är väldigt bra för mig, jag behöver ett bollplank. Vi har träffats en gång och han har skrivit en låt till mig som jag har börjat öva på. Vårt samarbete är lite i gryningen men det funkar bra med personkemin och det är jätteviktigt.

– Jag är väldigt petig, många har skickat låtar till mig genom åren. Hela min karriär har jag byggt på att vara trovärdig, jag sjunger verkligen inifrån mig sälv. Livet går in i nya skeden men man har med sig det man en gång skrivit, det är jätteviktigt att man kan stå för det.

Susanne Alfvengren ser sig som vissångerska.

– Jag är stolt över det. Min främsta uppgift på scenen är att berätta en text, inte att sjunga jättetjusigt. Hon är ju uppväxt i Ala men sedan många år bosatt i Roslagen.

– Jag har blivit kvar där, det finns både kajp och ramslök.

Numera dock inflyttad från landsbygden till Norrtälje.

– Vi hade så stort hus och så flyttar ungarna hemifrån. Men jag längtar ut på landet igen.

På Gotland finns föräldrahemmet kvar.

– Men när det är kallt kan jag inte bo där. Så här års bor jag i stan hos min morbror.

Susanne Alfvengren angjorde Gotland på måndagen och i går väntade de första repetitionerna med de fem blåsarna.

– Sen repeterar vi på ondagen och så blir det kanske något genrep innan första spelningen på torsdag.

I vår återkommer hon för nya spelningar.

– Närmast är det ett bröllop i maj, då ska jag också medverka i SR Gotland.