År 1982 blev Olof Palme presenterad upp på Almedalsscenen med orden "talarstolen är din", vilket nu är titeln på fotografen Karl Melanders första bok.

– Jag ville hitta ett ord för demokrati utan att använda demokrati. En demokratisk rättighet är att alla får säga vad de vill, och det är grundstommen i Almedalsveckan, att alla får tala fritt, berättar han om valet av titel.

För 38 år sedan jobbade Karl Melander på sin första Almedalsvecka, och lagom till 50-års jubileumet i år ger han ut en bok där han har samlat några av fotografierna han har tagit för olika uppdragsgivare genom åren. Från år 1981 till 2017 syns makthavare efter makthavare, fångade i talarstolen, i folkvimlet i Visby, i havet vid Kallis och på åhörarplats vid Almedalsscenen. I början av boken finns en bild på Olof Palme talandes till en stor folkmassa, där folk sitter i gräset ända fram till scenen.

Artikelbild

– Jag hittade bilden på Palme från 1983 och därför blev det en bok. Ingen Palme – ingen bok, säger Karl Melander.

Valåret 1985 följde Karl Melander Olof Palme.

– Han var lite farlig, han kallade alla vid förnamn och kunde lägga handen på en och säga "du den där bilden i tidningen, hur tänkte du med den?". Jag hade en väldig respekt och var en stor beundrare av honom. Han hade förmågan att både vara akademisk och arbetare, att stoppa händerna i fickorna och prata med vem som helst, berättar han.

Ett år senare arbetade Karl Melander på Expressen och var första team på plats på Sveavägen i Stockholm, mordnatten den 28 februari. När de kom dit visste de bara att det skett en skottlossning, men inte vem offret var.

Artikelbild

– Vi märkte att det var något utöver det vanliga, poliserna var skitstirriga. En av personerna som var kvar på platsen sa att det var Palme, så vi gick in på en restaurang och lånade deras telefon och ringde redaktionen. Sedan jobbade vi hela natten. Det var konstigt, surrealistiskt, berättar han.

Stora förändringar har skett med Almedalsveckan sedan Karl Melander började bevaka den för snart 40 år sedan. Inte minst när det gäller säkerheten, politikerna och veckans omfattning.

Artikelbild

– Det är verkligen en jätteskillnad. Förr kom det hit politiker som höll presskonferens, blev fotograferade och höll tal. Det blev familjärt, också bland journalisterna som var här och ofta kom tillbaka år efter år. Allt var väldigt enkelt och det fanns en annan logistik, nu pågår det hela tiden, säger han och fortsätter:

– Jag minns en reporter som inte visste hur de skulle hinna med för att det var en presskonferens och ett seminarium samtidigt. En annan stor skillnad i dag är att det inte finns några fria ytor, det är folk överallt.

Men en sak är fortfarande densamma, anser Karl Melander.

– Jag tycker fortfarande att det finns samma politiska glöd nu som på 80-talet. Men då var politikerna mer fria, det blev inte samma konsekvenser av det de sa som det blir i dag, säger han.

Är det någon politiker som varit extra spännande att följa?

– (Lars) Werner och Palme var kul. Också Fredrik Reinfeldt, han har varit väldigt svåråtkomlig men ändå tydlig i sitt språk, säger Karl Melander och visar ett foto ur boken på Reinfeldt när han är inne på vad som kommer att bli hans sista valrörelse.

– Det är själva essensen av boken. Det är folk som kommer, tio år senare är de helt utmattade och illusionslösa och man fattar hur hårt makten tär. Först längtar de till den, sedan längtar de efter att bli av med den, säger han.

När Karl Melander väljer sina bilder gör han det med ett öga för detaljer och fokus på personens kroppsspråk.

– Folk gör en sak och säger en annan. Jag har jobbat mycket i länder där jag inte kan språket, därför läser jag av människor på ett annat sätt, säger Karl Melander.

I sommar ska han bevaka politikerveckan för Sydsvenskan. Och han tycker fortfarande att det är lika kul.

– Det är så jävla roligt. Förra året var det någon som sa att "det är enda veckan man får hålla på med journalistik", och lite så är det. Man gör det som är, säger Karl Melander.

Det är inte bara Almedalsveckan som förändrats under åren utan även han själv.

– Det är mycket en egen resa med, men det är så mycket som hänt här. De flesta tänker nog inte på att beslut har fattats här, några har förlorat val och andra har vunnit val här. Man ska inte underskatta betydelsen av den här scenen, säger Karl Melander.