Nedräkningen till julen börjar tidigare och tidigare för varje år. Julskyltning i mitten av november är ju inte längre någon ovanlig syn. Under gårdagen – sista dagen i augusti alltså – slogs ändå något slags rekord när länsteatern kallade till presskonferens och medieuppbådet möttes av glögg, pepparkakor och julmusik.

– Ja, det gäller att vara ute i tid innan alla hinner tröttna på allt som har med julen att göra, förklarar Marie Nilsson Lind från scenen.

Hon sitter där tillsammans med Lee Gotvik, Joel Kant och Erik Törner – det vill säga kärntruppen i vårens succéföreställning ”Mina drömmars land”, minus Lennart Bäck.

Artikelbild

| Lee Gotvik läser Marie Nilsson Linds avsiktsförklaring för första gången. Till höger Thomas Sundström.

Spelperioden var till ända så sent som i sommar, men det dröjer inte länge innan Nilsson Lind och de andra återförenas för ett helt nytt projekt, julshowen ”Finns det några snälla barn?”, berättar teaterchefen Thomas Sundström.

– Det var inte helt självklart att vi skulle orka ge oss in i ytterligare en föreställning så nära inpå ”Mina drömmars land”. Det var en krävande erfarenhet, på många sätt – men samtidigt blev gensvaret från publiken så överväldigande att vi inte kunde hålla oss. Det är uppenbart att gotlänningarna vill se mer av den här ensemblen, säger han.

Det är knappast några överord han tar till, teaterchefen; ”Mina drömmars land” slog onekligen an en sträng hos såväl publiken som kritikerna. Mycket tack vare hur öppenhjärtigt Nilsson Lind bearbetade sorgen efter systern Josefin, som hastigt gick bort 2016, uppe på scenen.

– ”Mina drömmars land” blev så klart en prövning för mig. Jag minns hur benen skakade under premiären i februari. Men jag har varit omgärdad av så mycket kärlek hela vägen, dels från publien men även från de andra i föreställningen. Plötsligt var det roligt igen på något sätt, säger Marie Nilsson Lind.

Artikelbild

Föreställningen slutar ju med att Josefins bild projiceras bakom dig. Hur kändes det första gången? Och sista?

– Första gången vågade jag inte ens vända mig om. Men någonting hände efter att vi hade spelat den ett tag. Då kändes det nästan tryggt att ha henne i ryggen. ”Mina drömmars land” har hjälpt mig oerhört mycket under sorgearbetet.

”Finns det några snälla barn?” verkar bli en något lättsammare historia. Enligt ensemblen är upplägget i stort sett detsamma som i ”Mina drömmars land” med musik, monologer och sketcher i en salig blandning.

Föreställningen bygger på nyskrivet material samt en och annan klassiker, men än så länge finns inget färdigt manus.

Några smakprov ur showen blev det följaktligen inte under gårdagens pressträff, dock en sorts avsiktsförklaring som Marie Nilsson Lind läser högt:

– Det här är en julshow om att samla ihop sig och få in oss i paket och finna julefrid tillsammans med genbanker, DNA-kedjor och diagnoser ... Husdjur och andra odjur ... Om förväntningar ... Om den stora frågan, den som egentligen julen handlar om: Ska vi äta före eller efter Kalle?

Marie Nilsson Lind och de andra har ett komplicerat förhållande till den årstid som föreställningen handlar om.

– Å ena sidan vill man ifrågasätta traditionen och gör julen till sin egen, men då försvinner ju också lite vitsen med det hela, säger Erik Törner.

– Samtidigt tror jag att vi alla behöver julen när mörkret är över oss. Vi måste liksom ha något att samlas kring i det där mörkret, och jag tror att julen kan fungera som i ett ljus i tillvaron då, inflikar Marie Nilsson Lind.

”Finns det några snälla barn?” har premiär i början av december och framförs sedan vid ett tjugotal tillfällen.