GA möter hälften, fyra av åtta av Bobby Mulls medlemmar, i lasarettets nedlagda bibliotek. En mötesplats som har sin förklaring i att hälften av den närvarande kvartetten jobbar som läkare.

”Politiskt korrekt” är titeln på Bobby Mulls debutalbum (som det får räknas som även om man gav ut några låtar ”för länge sen”) innehållande 12 låtar. Det är inspelat i Mariehamn där Existensminimum (Magnus Monn) skötte reglageordergivningen, Stockholm och i olika gotländska studior i Vall, Källunge, Viklau och Kräklingbo.

Och 100 skivor är således förpackade i en kartong. Något som kan leda tankarna till att gruppen gör en lättsam hommage till Andy Warhols omdebatterade Brilloboxar. Förutom cd:n och ett texthäfte innehåller boxen bland annat utrivna boksidor, mynt och ett patientarmband, samtliga föremål med anknytning till låtitlarna.

Artikelbild

| Septett. Sju av oktettens bandmedlemmar samlade. Stående: Mattias Svensson, Fredrik Blomgren, Sarah Carlsson. Sittande: Tomas Johansson, Albin Linder, Samuel Åberg, Ulf Axelsson.

– Vi är så gamla att vi vill ge ut en vanlig skiva så man har något att hålla i, förklarar Samuel Åberg.

Varje låda är dessutom individullt bemålad, flertalet har gjorts av särskole- och förskoleelever men även några av verksamma konstnärer.

– En del är ursnygga. En kille är tokig i Kiss så hans box har deras medlemmar på omslaget och inte Bobby Mull. Man får tänka på att vi är ett musikkollektiv, konstaterar Samuel Åberg.

Låtskapandet är dock främst koncentrerat till Fredrik Blomgren och Samuel Åberg.

Artikelbild

| Wellpapplåda. 100 ex av ”Politiskt korrekt” kommer i en låda med diverse innehåll anspelande på låtarna.

– Sen arrar vi upp dem så de blir jättebra. Det kallas för kompromiss, poängterar Tomas Johansson.”Saltsjöbadsanda” fyller Fredrik Blomgren i.

Tomas Johansson är nöjd med texterna.

Artikelbild

| Kiss? De 100 boxarna är elevskapade och alla har olika utseende.

– De är väldigt fina. Ambitionen är att ha bäring på något som är viktigt och på samtidspersoner, det är svårt att sjunga rent nonsens.

Och det är många välkända namn, gärna från filmens och litteraturens värld, som droppas i låttexterna, särskilt i ”Gick förbi mig”. Typiska Bobby Mull-titlar är annars ”Offentlig sektor blues” (samtiga medlemmar jobbar inom denna) och förstås titellåten ”Politiskt korrekt”, stycken som sammanfattar något av vad Bobby Mull står för.

Bandet gör enbart eget material numera men körde ett tag också en udda cover som Lou Reeds ”Walk on the wild side” fast på finska, textsatt av bandmedlemmen Toni Lindén.

Bobby Mulls musik har beskrivits som allt från proggrock till konstmusik. Själva har man diverse genre-benämningar där Samuel Åberg kastar fram udda ”Nära döden-progg” vilket vinner visst gehör hos övriga.

– Plattan är mer pop och på scenen är det mer rock, menar Tomas Johansson.

Bobby Mull menar att man har en liten men trogen fanskara som dock hela tiden växer.

– En liten, hård kärna. Vi eftersträvar inte Smaklösas framgångar, vi är ett annat kollektiv, vi odlar en egen liten korridor, menar Fredrik Blomgren.

– Det är roligt att slippa vara kompromisslös, summerar Mattias Svensson.

– Strävan är att vara något mer än bara musik, att öppna alla sinnen, framhåller Samuel Åberg.