I fredags firade Honeymilk releasen av bandets andra album med en konsert på Södra teatern i Mosebackekvarteret på Södermalm.

– Det var jättelyckat. Det var knökfullt – och det var stora lokalen, så det var jätteroligt, säger Marcus Admund.

– Det är ju en stor del av målet och drivkraften, att få spela inför många människor. Streams och sånt är ju bara en siffra i rymden och ganska abstrakt känslomässigt, här kan man ta på att vi har gjort något bra, något som folk gillar.

Artikelbild

Nytt. Honeymilk släppte nyligen sitt andra album "I want you to be very happy".

Belöningen efter hundratals timmar i replokalen och ett och ett halvt års arbete med skivan ”I want you to be very happy”.

– Det känns alltid märkligt att släppa något som du jobbat med så länge, vi har planerat den sen vi släppte första singeln till den här skivan 2016.

– Jag är superstolt över att ha fått ihop det, att vi orkat ta oss igenom, säger Marcus Admund.

Det mesta är inspelat i replokalen vid Odenplan, som länge varit deras hemvist men som de aldrig riktigt trivts i och som de nu sagt farväl till. I helgen flyttar de istället in i en ny replokal i Hammarbyhöjden, som de delar med banden Holy och Magic Potion.

– Det ska bli bra faktiskt. Det känns viktigt för kreativiteten att vara där man trivs, säger Marcus Admund.

Det var hösten 2012 som bandet Urmas Plant efter ett antal medlemsbyten, bytte namn till Honeymilk och samtidigt blev en duo, bestående av gotlänningen Marcus Admund och Nikki Nyberg från Blekinge.

– Vi har jobbat ihop så jäkla länge, vi har bott ihop och spelat ihop en, två, tre dagar i veckan i sju års tid. Den moralen och vänskapen du får genom det är ganska stark. Jag tror att det kan avspegla sig i musiken, att han vet exakt vad jag tänker och gillar och jag vet vad han gillar, utan att vi har pratat med varandra.

Däremot tar de ofta in andra musiker, bland dem flera gotlänningar; Gustaf Björlin, Albin Wesley och Erik Fritz.

– Fördelen är att du får så jäkla mycket, man låser sig inte vid ett sound eller en stil, du får så mycket input. Det gör att det inte blir så enkelspårigt och monotont, säger Marcus Admund.

– Det negativa är att det är ganska mycket administration.

Namnbytet markerade en nystart för bandet, som året därpå släppte de sitt första album som Honeymilk, ”Lean the sun”. Uppföljaren ”I want you to be very happy” andas brittisk nostalgi. Influenserna från Storbritanniens indiescen i slutet av 80- och början av 90-talet, går inte att ta miste på. Förkärleken till band som The Stone Roses är något som förenar Marcus Admund och Nikki Nyberg, en slags gemensam referenspunkt.

Det var också till London som Marcus Admund som 19-åring begav sig (en utflykt som han rapporterade hem om på just dessa sidor) för att bli gatumusikant.

– Jag ville inte jobba så jag spelade musik på gatan. När du spelar på gatan varje eller varannan dag, får du ta rätt mycket skit och folk driver med dig, men du får även beröm. Det ger rätt mycket tålamod att ta sig igenom både dåliga och bra gig, summerar Marcus Admund sitt halvår i London och tillägger:

– Annars gav det väl inte så mycket mer än ett stort hål i plånboken.

De brittiska öarna har dock fortsatt en given plats i hans nu 28-åriga hjärta.

– Jag är ju anglofil generellt och var det ännu mer förr, så det är klart att det har betytt mycket för mig att åka till England och att spela där första gången, säger Marcus Admund.

– Sen har vi gjort det igen och igen. England har alltid tyckt om oss, jämfört med andra ställen har det alltid gått bättre där.

Än har det stora genombrottet inte kommit, men Marcus Admund fortsätter ihärdigt att satsa på musiken – numera vid sidan av journalistikstudier.

– Vad ska jag annars göra? Det är lite som när man spelar poker och har gått all in med alla marker – jag har satsat så mycket på det här, varför ska jag ge upp nu? Vi ligger på gränsen mellan att bli en perifer grej på Stockholms indiescen och att slå igenom. Det vore tråkigt att avsluta nu när det går ganska bra.

Drömmen lever kvar och på sätt och vis lever Marcus Admund också redan sin dröm.

– Drömmen har alltid varit att få hålla på med musik och det har jag ju fått göra, men leva på musiken har jag inte alltid kunnat.

Så länge det finns en dedikerad publik är det värt allt slit.

– Om ingen lyssnar eller bryr sig är det svårt att motivera sig. Kan vi få 100 pers att älska det vi gör så räcker det egentligen.

Redan nu i vår börjar Honeymilk arbetet med nästa skiva, planen är att den ska släppas till vintern, en betydligt kortare process än med föregångaren.

– Vi tänkte försöka göra en ganska enkel variant av album.

Dessutom väntar en rad spelningar, först ut är Oslo i slutet av februari.

– Sen blir det Kalmar, Malmö, Göteborg och förhoppningsvis en sväng till Tyskland och England framåt sommaren, säger Marcus Admund.

Förhoppningen är att också komma till ön och spela.

– Det var fyra år sen sist, 2014 spelade vi på Munken. Det är alltid svinroligt att spela på Gotland, men det är svårt, vi har försökt få till ett gig på Gotland i tre månader nu, säger Marcus Admund, men medger att det har varit svårt att få någon att nappa.

Vad hoppas du på av framtiden?

– Att vi orkar fortsätta, att vi orkar göra en skiva till och att folk går och lyssnar på oss. Och att vi får spela i Visby en gång till innan vi dör, ha ha.