I föreställningen undersöker Alexandra Zetterberg Ehn sin egen barndoms historia. Resultatet har blivit mycket personligt och fyllt av känslor.

– Föreställningen bygger på ett material som är min mormors dagböcker som jag hittade på en vind på hennes äldreboende. Det var lite speciellt eftersom det stod mitt namn på dagboken, den var skriven till mig för att jag skulle få veta vad som hänt mig.

– Den börjar med min födelse, så vecklas det ut en historia både om mormor Margit, modern och ett litet barn. I princip handlar det om en mor som inte klarade av att ta hand om sitt barn utan överlämnade ansvaret till sin egen mor (Alexandras mormoder) som inte heller klarade av det.

Artikelbild

| Mormors dagböcker. Alexandra Zetterberg Ehn bygger sin soloföreställning på ett vindsfynd.

Resultatet för Alexandra Zetterberg Ehns del blev en resa mellan fosterhem och 50 barnvakter. Det blir tre kvinnoöden som flätas samman. Och vems minne är det riktiga?

– Jag har skrivit en pjäs, men den mesta texten är från dagboken eftersom min mormor ville bli författare så har hon skrivit det som en dramatisk text. Sen har jag flätat samman det med handlingar och brev.

Så långt en dokumentär teater. Men slutresultatet är det inte till hundra procent. Ett parti i föreställningen har nämligen Alexandra Zetterberg Ehn skrivit själv. Det handlar om när hon iklär sig sin mormors roll för att förstå hennes val.

– Det har jag skrivit utifrån cv och saker hon skrivit om sig själv. Det sker en överraskning i föreställningen men den vill jag naturligtvis inte avslöja.

”Projekt: Mamma” är ett tidsmässigt omfattande projekt.

– Jag har jobbat sju år med det här. Det tog väldigt många år bara att läsa böckerna. Jag var så arg, vissste inget. Det var när hon blev dement som jag hittade dem.

Men Alexandra tog inte omedelbart del av innehållet.

– Jag stängde lådan och la på min egen vind. Sen gick jag i terapi och berörde saker som man sa var möjligt att läsa genom böckerna. Jag läste i 1,5-2 år. Men fortfarande är det saker jag inte läst, handstilen är ibland svårtydd.

– Från början var jag jättearg, nu vet jag att föreställningen handlar om försoning, det finns ett hopp, konstaterar Alexandra Zetterberg Ehn.

Scenmässigt har resultatet blivit specifikt.

– Det är en väldigt specifik form jag spelar i. Jag ville inte göra scensalong, jag startar föreställningen tillsammans med publiken. Det är väldigt nära, ärligt och öppet. Publiken känner sig delaktig.

Föreställningen hade premiär på hennes hemmateater, Folkteatern i Gävle, 2016 och är nu ute på Sverigeturné. Men efter turnén blir det ett uppehåll. Alexandra Zetterberg Ehn ska börja repetera på Stadsteatern i Stockholm. Men sen hoppas hon kunna ta upp sitt mamma-projekt igen.

Länsteaterchefen Thomas Sundström såg framförandet och bjöd in till gästspel på Länsteatern. Här ges ”Projekt: Mamma” i tre föreställlningar, 9-11 november, och publiken placeras vid cafébord.

– Det blir aldrig likadant, det beror på publiken och dess sammansättning, och många har sett den 5-6 gånger, konstaterar Alexandra Zetterberg Ehn.

Efter föreställningens slut blir det publiksamtal.

– Folk kommer till mig med sina historier eftersom jag bjudit på hela mig. Det är inte heller en föreställning med svar på allting.

Och själv skriver hon aldrig dagbok.