– Humanismen har försvunnit i dagens hårda debattklimat. Min utställning är ett ställningstagande mot avhumaniseringen.

Den accelererar och det inte minst inför valet, menar Staffan Laurin.

– Det blir en kakofoni av röster men där inte ett ord sägs om kulturen. Hela utställningen är en vädjan om att besinna sig.

Artikelbild

| T.v. "Rött regn" och t.h. den bambuhydda som Staffan Laurin bodde i under tre år innan den föll ihop.

Det är en omfattande mängd verk i skilda storlekar som fått plats i den diminutiva utställningslokalen och i kontorsrummet intill.

– En målning kom inte med, den var så stor att den inte fick plats i bilen. Det är helt färska verk, ingen gammal skåpmat, försäkrar Staffan Laurin.

– Allt anknyter till grundtemat, kroppens, vår boning. Börjar man granska varje bild kan man hitta en lång berättelse. Jag skriver ett slags rebus för människor att värna tilliten till varandra.

Som i "Rött regn" som visar att det är samma vatten som cirkulerar sedan urminnes tider.

Artikelbild

| Inklippta kartbilder från städer som Kabul och Visby återfinns i detta verk.

Främst handlar det om akrylmålningar men även andra material och en del objekt. De senare är föremål han tagit tillvara, såväl i Sverige som utomlands. Här återfinns getingbon och en elefantfigur hittad i ett dike i Thailand, men ävern naturföremål med humoristiska tillägg. Som ett par bambustavar som försetts med skor.

– Den blommade vid 81 år så då är den förtjänt av skor när den dog och går vidare.

Artikelbild

| Några av de objekt som återfinns på utställningen.

Staffan Laurin har sin ateljé vid Isums, Atlingbo. Han är ytterst skulptör men har även varit lärare, bland annat vid Gotlands konstskola och han pensionerade sig samtidigt som Konstskolan las ner.

Utställningen har vernissage i dag.