I Bergslagen, där jag växte upp, skulle ingen fått för sig att förknippa ordet ”hytta” med något annat än smältugnar, och då oftast en masugn för järnframställning. Mårdshyttan, Fanthyttan, Siggebohyttan, Löa hytta – och mitt eget Guldsmedshyttan – fanns inom några mils radie i ett område som också rymde flera gruvor. En smålänning skulle med en ”hytta” snarare syftat på ett glasbruk.

Begreppet ”Byggnadshytta”, känt från 1200-talet, kom jag i kontakt med först i och med flytten till Gotland, men så är ön också platsen där medeltiden, mer än något annat historiskt skede, gör sig påmind. Ordet beskriver den grupp av människor, däribland konstnärer och hantverkare, som under ledning av en hyttmästare uppförde en större byggnad, som till exempel stenkyrkorna på Gotland.

Dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, gjorde på 60- och 70-talen stora insatser för att rädda det märkliga kulturarv som de gotländska medeltida kyrkorna utgör. När AMS, på grund av ändrade villkor och uppdrag, drog sig tillbaka blev läget kritiskt. Kyrkorna riskerade att förfalla. Ett besök av riksdagens revisorer i mitten av 70-talet blev starten för ett långt statligt utredningsarbete som ledde till att Stiftelsen Byggnadshyttan på Gotland bildades 1986. Stiftelsebildningen föregicks av att Samfälligheten Gotlands kyrkor skapades två år tidigare, för att samordna de små församlingarnas renoveringsbörda.

Samfälligheten fick beskattningsrätt och de båda nya organisationerna kom att gå armkrok. Yrkesskickliga hantverkare rekryterades till stiftelsen. Parallellt med praktiska renoveringsinsatser i kyrkor och andra kulturhistoriska byggnadsverk forskade man om medeltida material och metoder, vilket bland annat resulterade i en egen kalkugn vid Rings i Hejnum. Ett mycket stort antal renoveringsinsatser blev gjorda och mycket av detta arbete finns utförligt dokumenterat i den nu utkomna och i tidigare årsböcker. Det handlar om antologier med artiklar av antikvariska experter, utgivna av stiftelsen under ledning av en redaktionskommitté.

I årsboken för 2015-2016, utgiven förra året, kan man läsa om allt från runfynd i kyrkor, resultatet av nya värmesystem och öns kalktraditioner till så smala ämnen som ”konservering av hästrelaterade objekt från förr” eller restaureringen av Västergarns kyrkas korsvirkesgavel. Specialiserat? Javisst, men i många fall fascinerande historiska utflykter från läsfåtöljen. Formgivningen är för övrigt den samma som i de tidigare sju utgåvorna; prydlig och läsvänlig. Ett oförändrat format är dessutom tacksamt för samlare, som nu kan glädja sig åt sammanlagt 900 sidor byggnadsrenoverings-historia. Ett register över alla artiklar finns i den nu föreliggande volymen.

2013 flyttades verksamheten över från stiftelsen till flera nybildade aktiebolag, fastän ägda och kontrollerade av stiftelsen; moderbolaget Byggnadshyttan Sverige AB, med dotterbolagen Byggnadshyttan på Gotland AB, Byggnadshyttan Kalk AB och snart även Byggnadshyttan Eld AB, som köptes in och döptes om från tidigare När Bygg & Konsult. Sysselsättningen kom att öka till drygt 40 anställda och bolaget åtog sig nu arbeten också på fastlandet.

Men – det gick inte mer än två år innan koncernbygget rasade samman. Byggnadshyttan Gotland AB, där större delen av verksamheten låg, och Byggnadshyttan Eld AB begärdes i konkurs i september 2015. De två andra bolagen såldes och själva stiftelsen, bolagens ägare, ska avvecklas i år.

Vad var då orsaken till konkurserna – och finns det slutsatser att dra? Intressant nog finns flera överlappande berättelser i stitfelsens årsbok som berör konkurserna; dels en officiell verksamhetsberättelse signerad av stiftelsens ordförande Lars Danielson och ordföranden i styrelsen för Byggnadshyttan på Gotland AB ledarskapskonsulten Mats Ekeroth, dels en mer kritisk betraktelse av Ulrika Mebus, byggnadsantikvarie på Gotlands Museum. Därtill finns förstås konkursakterna på Gotlands tingsrätt och artiklar i tidningarnas arkiv att läsa.

Konkurserna var rena, liksom revisorernas berättelse om bolagens sista hela verksamhetsår, 2014. Styrelsen upprättade kontrollbalansräkningar i tid och efter lite inledande dividerande om några sent betalda fakturor till Skanska Sverige AB fanns inga krav på återvinning, kan man konstatera. Kostnaderna för företagsledning, resor, konsulter, fordon eller, för den delen, representation, var heller inte anmärkningsvärda i årsredovisningen för 2014.

I konkursansökan angavs en svag start på 2015 och en därav uppkommen likviditetskris som orsak till obeståndet. I den ansökan beklagade sig bolaget också över ”medial uppmärksamhet” kring likviditetskrisen, som skulle ha satt stopp för försöken att få fler uppdrag och nya lån.

Argumentet är inte ovanligt när affärer går dåligt, men sällan särskilt bärkraftigt. Nya kreditgivare och kunder undersöker förhoppningsvis en tilltänkt samarbetspartners förutsättningar oavsett dålig press eller inte – och bör förstås informeras om det faktiska läget.

Man kan också fråga sig hur det skulle se ut om massmedia inte uppmärksammade läget för ett viktigt företag, i Byggnadshytte-koncernens fall därtill företag som startats med offentliga medel?

”Bristande lönsamhet” skrev konkursförvaltaren som skäl till konkursen, vilket ju egentligen inte förklarar någonting. Men han tillade att höga administrationskostnader under omstruktureringen bidragit, samt att Byggnadshyttan Gotland AB hade hamnat i en entreprenadtvist om hela 7 miljoner kronor.

Den tvisten rörde ett kyrkoprojekt i Södertälje. Enligt verksamhetsberättelsen i årsboken ledde de uteblivna betalningarna till en likviditetskris som företagsledningen aldrig lyckades häva. Till historieskrivningen hör att stiftelsen skrev av en fordran på sex miljoner som rörde Södertäljeprojektet. Detta för att underlätta en försäljning av bolagen och därmed rädda kvar en del av verksamheten. Om de stora investeringarna som gjordes för att ta sig in på fastlandsmarknaden sägs att de var ”framåtsyftande”.

Ulrika Mebus, däremot, använder i sin historieskrivning ordet ”vidlyftiga” om samma investeringar. Ambitionerna genomdrevs enligt henne ”trots stora brister i ledning av de olika bolagen”, man saknade en ”tillfredsställande ekonomistyrning och kontroll” och ledningen ”handskades vårdslöst” med de mångåriga medarbetarnas kunskapskapital. Med andra ord; duktiga hantverkare röstade med fötterna och bytte jobb.

En sorglig utveckling, men inte historiens slut. En del av de tidigare anställda fortsatte arbetet i ett helt nytt bolag; Byggnadshyttan Kalk & Bygg AB som Gotlands Tidningar ska snart ska återkomma till i ett reportage på nyhetsplats.