De säger sig inte sitta inne med några svar, Karin Leoson, Blossom Tainton, Liisa Aus och Amanda Heijbel, men de kastar alltså ut frågan för alla som vill höra på: Hur ser vi egentligen ut?
Vad är det för ideal som styr och varför och är de ens möjliga att nå?
– Det som är så spännande med utseende och yta är att alla har en åsikt, säger Karin Leoson.
Det var Karin som tillsammans med kompisen Liisa Aus började skriva på föreställningen under förra hösten. Sånger och spoken word, dans, en nypa allvar och en hel del humor. Glädjen att stå på scen parat med ett budskap att förmedla.
– Idén kom från ett inlägg på Facebook där en person faktiskt valde botox istället för en ny hammock, jag trodde sådant bara hände i Hollywood! Men det händer här, i Sverige, säger hon.
Den 1 november har föreställningen "Men - hur ser vi ut?" premiär i teatersalongen på Strand hotell i Visby och spelas vid ytterligare sex tillfällen under månaden.
Nu alltså med fyra kvinnor i strålkastarljuset, alla med betydande scenrutin.
– Vi behövde vi ytterligare en, genomförde auditions, och hittade de här två. Då kunde vi inte annat än ta med båda! berättar Karin
Igenkänningen i showen är stor; ett svettdrypande träningspass på gymmet, ändå ska mascaran på efteråt. Och missnöjet med byxornas storlek där inne i modebutikens provrum.
Och säg den kvinna som inte lärt sig fotografera i bästa vinkeln till Facebook och Instagram.
Eller som Amanda Heijbels åttaåriga dotter klarsynt sade en morgon där hemma, "Mamma varför sminkar du dig och inte pappa?"
– Hon föreslog en bytardag och så blir det nog, rätt som det är får pappa gå med mascara till jobbet, säger hon.
Hyss hoppas att publiken ska få med sig ett gott skratt men också en stor dos allvar och ifrågasättande.
Blossom Tainton, hon i Afro-Dite, säger sig bli rent av sorgsen av det utanförskap skönhetsidealen för med sig och Liisa Aus säger att man inte vill döma någon men gärna lyfta frågan, "Är det någonsin okej att göra ingrepp och i så fall när?
– Jag tycker det ska synas att man levt, å andra sidan blev jag gråhårig när jag var 25, säger Karin Leoson.
Scenkonstgruppen Hyss lägger i och med denna föreställningen framtiden för sina klackskor. Sång, teater, dans, poesi, gerillastickning, överallt kan de dyra upp, planerat eller oplanerat.
För att det finns sånger som måste sjungas och ord som måste sägas.
