Alla lamm som föds är ju inte friska och starka. Ofta när de föds sjuka eller lite handikappade så dör de ganska fort. Tackan stöter bort dem för hon förstår att de inte har en chans. I år föddes en liten, handikappad lammflicka. Hon var liksom lite förlamad i bakvagnen, som något slags ryggmärgsbråck, kanske.
– Ta bort henne! sa jag till Hemmansägaren.
– Du vill bara slå ihjäl alla hela tiden! fick jag till svar då.
Och så påminde han mig om att vi haft ett fall med en halt lammunge i år som jag också ville slå ihjäl men ungens ben är nu bra.
– Du är en jäkla nazist! anklagade han mig.
Ja, ja, tänkte jag, den handikappade lammflickan dör nog av sig själv.
Förvånande nog så matfödde hon sig riktigt bra, hon lyckades åla sig fram till juvret och knixa sig upp. Mamman hjälpte till förstås och försökte underlätta för den lilla. För varje dag har det lilla handikappade lammet kommit på nya strategier för att klara av sitt handikapp. Hon har utvecklat en teknik där hon lutar sig mot tackan då hon ska dia så att hon får balans. Hon använder väggar och grindar som stöd. Och hon har lärt sig att gå, hon skuttar vigt fram som en kanin. Har man inte träffat på henne förut så tar det ett tag innan ögat märker att något är tokigt med hennes bakben.
Men man kan ju inte ha ett handikappat lamm så jag har bett att vi skulle ta bort henne, även om även jag har fascinerats av hennes kamp för ett bra liv. Hemmansägaren har då föreläst för mig:
– Martha Nussbaum, en av världens 100 mest intellektuella, skriver om capabilaties, och det gäller även djur! Även det lilla handikappade lammet har rätt att leva sitt liv i full capacity. Det krävs hjälp från oss och tackan för att hon ska göra det men det krävs också en stark, egen vilja från lammet och det har hon verkligen visat att hon har. Alla har rätt att leva sitt liv till fullo, det är den aristoteliska principen. Vad som utgör ett gott liv är att var och en uppnår sin potential. Blablabla.
Jodå, visst har hon lärt oss mycket, den lilla lammflickan. Att det lönar sig att kämpa. Att man kan övervinna svåra hinder med lite hjälp. Och att man måste ha en stark vilja för att lyckas.
Häromdagen hände det mest fantastiska av allt. Alla de stora, tuffa lammungarna smiter upp på foderbordet ibland och busar runt medan deras mammor står och skriker oroligt efter dem. Den handikappade flickan har ju inte lyckats ta sig upp på foderbordet med sina förlamade bakben så hon har snällt fått stå kvar vid tackorna medan alla andra busat och haft kul. Men så en morgon så står den handikappade tjejen på foderbordet hon också! Lite vingligt, men ändå! Hon har lyckats ta sig dit och hon busar!
– Den lyckan jag såg i hennes ögon när hon fick göra ett bus, precis som de andra lammen, den var obeskrivlig, sa en tårögd Hemmansägare!
Ja, vad säger man? Inte kan man ha handikappade lamm? Och säkert bryter man mot tvärvillkoren och djurskyddslagen och får betala straffavgifter och allt möjligt om det här skulle upptäckas. Jag måste på Hemmansägaren igen om att lammet ska avlivas:
– Jag lyssnar mer på Nussbaum än på Jordbruksverket, muttrar Hemmansägaren.