Jag gick till doktorn här om dan. Svettig och jävlig och med matfläckar på kläderna efter en ständigt kladdande bebis kom jag indånande i rummet för att mötas av en kille i min egen ålder med det perfekta utseendet och en examen i kirurgi bakom sig. I sin utbildning har han läst om såna som mig (lågutbildade lantisar med många barn) och nu ville han lära mig ett och annat. Det hemska var att i hans närvaro så blev jag precis allt det som han tänkte att jag var. Hela mitt intellekt och den kunskap, verbalitet och intelligens som jag ändå har, försvann.
Lite så är det med Alex Schulman och gotlänningarna. Inte bara Alex Schulman för den delen, utan med fastlänningarna och gotlänningarna. När man redan på förhand "vet" hur någon eller något ska vara, så blir det också så. I alla fall så blir det som man förväntar sig, det enda som man ser.
Kring Alex krönika om Furillen och gotlänningarnas ovilja till förändring har jag två funderingar. Om jag inte minns fel så står Stockholm inför ett flertal ganska stora förändringar. Jag tänker främst på Förbifart Stockholm och Nya Slussen, två enorma projekt som tillsammans med flera andra projekt ska förändra Stockholms stadsbild ganska rejält. Till och med här ute på vår lilla ö har vi kunnat ta del av de massiva protesterna och kampanjerna som förs mot dessa förändringar. Så kanske, Alex Schulman, kan det vara så att det här med svårighet inför förändringar är lite mer mänskligt än bara just gotländskt?
Sommarfolket talar gärna om vilken otrolig tjänst de gör ön när de kommer hit, hur beroende vi är av dem, ja, vi skulle ju faktiskt inte vara någonting alls om det inte vore för de där turisterna och sommargotlänningarna. Men man ska inte heller glömma att även vi gotlänningar reser till Stockholm, mycket och ofta. Att en gotlänning skulle komma på tanken att lägga sig i hur bygget kring Slussen ska se ut skulle aldrig ske. Nej aldrig, därför att det är helt absurt.
När jag började skriva krönikor i GT för sex år sedan blev jag ganska ivrigt uppvaktad av en av Gotlands stora entreprenörer. Jag blev erbjuden både det ena och det andra faktiskt, för det är ju så det funkar. Att ha en krönikör som kompis tjänar alla entreprenörer på medan krönikören kan njuta av diverse fördelar. Att Alex Schulman och Johan Hellström umgås privat vet alla som lyssnar på Schulmans podcast. Och jag hade nog också varit för bygget på Furillen om Johan Hellström var min nära vän.
Jag tror inte att gotlänningarna är värre än stockholmarna eller några andra när det kommer till förändring. Där emot har vi mer av sådant som är värt att bevara än de flesta andra.