Den ojämna (omöjliga?) kampen mot den hysteriska militära upprustningen av Gotland. Jag har flera gånger tänkt kapitulera, för vad hjälper det att jag ibland ropar ut min frustration i en liten dagstidning? Ingenting. Motståndet är alltför kompakt. Bättre att tiga, det blir för tjatigt annars. Ibland jämför jag mig själv med den tragikomiske riddaren Don Quijote, som gav sig ut i strid mot väderkvarnar.
Vid Stortorgdagen i Hemse i veckan fick jag dock förnyad kraft. Jag är inte ensam. Ett tiotal kvinnor och en (1) man stannade till vid mitt bokstånd:
-Jag håller helt med dig, så fortsätt att skriva!
För en av kvinnorna jämförde jag mig med Don Quijote.
-Ja, så kan man ju tycka, men det är ändå värt det. Vem ger sig idag ut i strid för fred, för miljön, för... ja, för sånt som är värt något? Inte är det männen.
Men ändå. I fredagstidningen läser jag om Totalförsvarets konferens i Visby. Försvarsminister Peter Hultqvist: ”Gotland hjälper resten av Sverige”.
Så nu ger jag upp. Ett tag i alla fall.
På väg in till Visby, det regnar kraftigt. I en hage står en ensam häst. Jag stannar, förvånad över att hästen inte söker skydd i skogsdungen ett femtiotal meter längre bort. Hästen står helt stilla, äter inte av det frodigt gröna gräset, ser sig inte om.
Efter några minuter kan jag inte låta bli, jag skickar iväg några korta bilsignaler. Nej, han rör sig inte, tittar hela tiden åt samma håll.
Bort.
Efterlysning: En person sms:ar om hämtning av en dunk dricke till VM:et på Fårö på lördag. Men jag har tappat bort sms:et! Någon på sydöstra ön tror jag det var.
I bastun diskuterar vi det regn som fallit den senaste tiden. Mest föll det under några timmar på förmiddagen den 28 september.
20 millimeter i i Klinte, 28 i Vamlingbo och ungefär lika mycket runt Öja kyrka och i centrala Burgsvik. Men en kilometer där ifrån, hos mig i hamnen: 9 millimeter! Alla förundrar vi oss där i bastun.
Och jag får ingen ro, så idag (torsdag) hämtar jag in mätaren och fyller den med vatten. Den läcker som ett såll. Torrsprickor från sommaren?
Om sexköp: ”Att pengar byter händer är det ultimata beviset för att samtycke faktiskt inte finns”.
(Annie Hellquist, ETC).
Vi lokala fotbollshuliganer skingras i helgen. En har rest till England för att se Liverpool spela mot Leicester, en grupp (2 stycken) åker till Stockholm och ser Hammarby besegra Djurgården. Den fjärde, en Djurgårdare, stannar kvar hemma och ser matchen på Fiket.
Lugnast så, det hade annars lätt uppstått kravaller.
Redan oktober.
Hög tid för affärerna att börja julskylta?