I dag behöver vi inte veta mycket om naturen för att klara oss. Det mänskliga kollektivet vet visserligen i dag mycket mer än vad tidigare kollektiv visste. Men på individnivå är vår kunskap specialiserad och beskuren.

Jägare-samlare, som levde långt före jordbruket etablerades för 10 000 år sedan, var förmodligen de kunnigaste och skickligaste människorna som levat på jorden.

Vissa tecken tyder på att sapiens hjärnstorlek har minskat sedan dess. Ungefär så skriver Yuval Noah Harari i ”Sapiens – en kort historik över mänskligheten”.

Vår individuella okunskap om naturen bidrar till att vi inte tycks bry oss om tecken på jordens uppvärmning. Vi hör siffror – över en grad varmare.

Vi fortsätter med våra, från naturen alienerade, sysslor och utforskar inte effekterna av denna uppvärmning.

Isbjörnar ser vi inte. De smältande arktiska isarna ser vi inte. Skriften ”Om krisen eller kriget kommer”, fyller oss med skrattlust: saftkräm, messmör, P4.

Tanken att på sikt inte kunna handla, inte kunna använda el, inte kunna spola vatten – känns inte aktuell. Vi känner oss identifierade med ett mycket kunnigt kollektivs stora resurser. Vi ser inte att vår egen bristande erfarenhet är något problem.

Det är intressant att se oss i perspektiv av bristande individuellt kunnande om och erfarenhet av överlevnadskonst.

Vi som tror att kollektivet gör oss osårbara. Vi som litar på att tekniska uppfinningar kommer att lösa klimatkrisens utmaningar. Hur kan vi möta denna individuella brist?

De av oss som förbereder sig, som ser in i framtidens scenario, som frivilligt avstår från en del bekvämligheter, som skapar hållbarare livsmönster redan nu – de kommer nog klara sig bättre.

De motverkar sin individuella brist och vågar se livets skörhet.

Hur ska fler nå dit? Hur kan vi ställa om innan det är för sent? En väg är att tro på meningen med att införa stigande avgifter på koldioxidutsläpp, främst från fossila bränslen, så att omställning stimuleras och uppvärmningen bromsas.

Klimatsvaret – CCL Sverige föreslår införandet av en stadigt stigande CO2-avgift vars hela intäkt – för att få medborgarnas och de politiska partiernas stöd – varje månad delas ut i lika stora delar till alla vuxna medborgare.

Skulle det förslaget genomföras, skulle vi alla sätta igång och ställa om för ett liv utan fossila bränslen – och med minskande CO2-utsläpp.

Vi skulle motiveras att utveckla vårt individuella kunnande.