Alla politiska partier älskar landsbygden när det drar ihop sig till val och nu börjar landbygdsfrågorna segla upp som en given valfråga. Men det är verkligheten som räknas och när samma politiker genomför diverse nedläggningar av basal service är det lätt att tappa gnistan.

Trots detta anser många debattörer att framtiden ser ljus ut för landsbygden och att utflyttningen från storstadsområdena sakta kommer att öka. Några av orsakerna är ökat intresse för ett liv närmare naturen och överhettning av bostadsmarknad och infrastruktur. Men det måste finnas kvar en fungerande landsbygd att flytta till. För vem vill bosätta sig i en bygd där alla servicefunktioner är ständigt nedläggningshotade?

De gröna näringarna nämns ofta som landsbygdens motor. Rätt, men samtidigt går det inte att blunda för att dagens storleksrationaliseringar inom jordbruket medför färre aktiva lantbruksföretag. Detta innebär i sin tur att det i många socknar bara blir en handfull personer som i framtiden är sysselsatta inom lantbruksnäringen.

För att säkra befolkningstillväxten på landsbygden är det därför viktigt med fler arbetstillfällen, men också att skapa attraktiva boendemiljöer för pendlare. För det är just pendlargruppen som förmodligen kommer att utgöra nybyggarna när utflyttningen från storstäderna ökar.

En förutsättning för Gotlands framtid utanför Visby är därför fungerande sjukvårdsinrättningar, skolor, barnomsorg, kollektivtrafik och inte minst trygghet med räddningstjänst och ambulans som täcker hela ön inom rimlig tid.

Kollektivtrafiken kan också utgöra ett exempel på hur styrande politiker ”saboterar” för landsbygden som attraktiv boplats. I Regionens nya regler för sjukresor slås det fast att den som ska besöka en sjukvårdinrättning ska nyttja kollektivtrafiken om detta är medicinskt möjligt och bussresan är då gratis. Gäller alla som har kortare väg än 3 km till närmaste busshållplats. Ett rimligt beslut om det inte vore för det där med turtätheten på vissa linjer.

Ett antal socknar på östra Gotland betjänas av linje 13, vilken avgår från Ljugarn 06.40 till Visby. Två alternativ finns sedan för återresa från Visby, nämligen 15.35 och 16.35. Ett besök på lasarettet under 30 minuter medför alltså en väntetid i stan på sju timmar! Resultatet blir naturligtvis om möjligt en bilresa på tio mil utan ersättning.

Kanske en liten fråga, men med många negativa vardagsfrågor sammantaget kan tröskeln för de tilltänkta inflyttarna till landsbygden bli för hög.