Det är ingen myt att yttrandefriheten inte så sällan får dra det kortaste strået. Vi fick häromdagen ett tydligt exempel på det, när överbefälhavaren avskedade generalmajor Anders Brännström från en befattning vid högkvarteret, som han endast innehaft sedan årsskiftet.

Den direkta anledningen till detta tycks ha varit att Brännström tillsammans med två överstar publicerat en uppriktig artikel om vad som måste ligga till grund för storleken och förmågan hos det svenska försvaret.

Det hela skulle kunna avfärdas som en episod tagen ur Grönköpings veckoblad, om det inte hade gällt något för samhället så grundläggande, friheten att öppet framföra en saklig och välgrundad åsikt.

Genom sitt handlade kan överbefälhavaren inte bara ha visat sin militära inkompetens utan möjligen också ett förakt för just yttrandefriheten. Därför är det av yttersta vikt att varje misstanke om ett eventuellt åsidosättande av yttrandefriheten blir utredd och förhoppningsvis avfärdad.

Episoden får inte passera obemärkt.

Den uppskattning Brännström har blivit föremål för inom sin yrkeskår bör nu också omfatta en motsvarande uppskattning av hans civilkurage som debattör, en inte så alldeles vanlig egenskap.

Vi har ett försvar bland annat därför att vi vill värna om yttrandefriheten.