Satte nästan morgonkaffet i vrångstrupen häromveckan när en KD-insändare formulerade sig om bilden av den svenska välfärden på nästan samma sätt som Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling i en nu mera välkänd intervju. Utvecklingen går åt fel håll! Svensk välfärd är bara elände!! Vårdköerna växer!! Brister på äldreboende ökar! Östling hade ingen lust att betala mer skatt till en sådan utveckling. ”Va fan får jag” undrade han. Så tycks även KD undra.

KD vill i sitt budgetförslag för 2018 sänka inkomstskatter och arbetsgivaravgifter med 32,2 miljarder kronor.

KD vill höja brytpunkten för när man måste börja betala statlig skatt, vilket ytterligare skulle minska statens kassa.

KD vill ta bort värnskatten. Den extraskatt som högavlönade betalar.

KD vill ha en långsammare höjning av statens bidrag till kommunerna än vad regeringen förslår.

I dessa förslag försvinner skattemiljarder som skulle kunna utveckla och förbättra sjukvård och äldrevård i den takt vi alla vill.

Nuvarande regering har med sitt samarbete med Vänsterpartiet ökat resurserna både till sjukvård och äldreomsorg. En väg Sverige behöver fortsätta på.

Insändarens avslut om ”Sverige som ett land där man vill och vågar bli gammal” är vällovligt. För detta krävs att även näringslivsordförande betalar skatt, och att vägarna till skatteparadisen stängs. Det är ett gemensamt, solidariskt ansvar att betala skatt efter bärkraft.