Gotländska media har uppmärksammat att antidepressiv medicinering på ön mer än fördubblats under en tioårsperiod och dessutom ökat mest i Sverige.

Så tidigt som mellan 10 och 14 år medicineras runt 3 procent vilket är mer än dubbelt så mycket som närmast följande län. Något fler är här pojkar.

Mellan 15 och 19 år medicineras 5 procent av pojkarna och 10 procent av flickorna. Därefter ökar medicineringen av båda könen med stigande ålder tills de uppnår 35-39 år då nästan 10 procent av männen och mer än 17 procent av kvinnorna tar antidepressiva medel. Medicineringen för båda könen accelererar åter efter 75 år och toppar efter 85 år med 22 procent för män och 30 procent för kvinnor.

Socialstyrelsens utredare Peter Salmi förklarar denna utveckling med ökad psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Låt oss anta att Socialstyrelsen har rätt. Hur kommer det sig då att den psykiska ohälsan under samma tid inte har ökat i Danmark?

Där har ansvariga myndigheter vidtagit medvetna åtgärder för att begränsa antidepressiv medicinering. Samtidigt har förts en debatt om de allvarliga riskerna med att förskriva dessa psykofarmaka till barn

I Sverige däremot har Socialstyrelsens främste konsult/expert erhållit en halv miljon av läkemedelsbolagen för att lära läkare att skriva ut antidepressiva medel. Reklamen för preparaten har gått på högvarv och Socialstyrelsen har inte utrett de 54 självmorden i samband med behandling med fluoxetin (Fontex/Prozac) i åldersgruppen 15 - 24 under åren 2006-2015. De är inte ens anmälda till Läkemedelsverkets biverkningsregister.

Och så tillkommer ADHD-medicineringen. I en tidningsartikel (nov 2012) skrev 6 ledande företrädare för psykiatrin på Gotland: ”Vi håller med Lars Lundström om att behovsanpassad undervisning skulle kunna hjälpa en stor del av dessa barn som idag behandlas med läkemedel men då skolan inte har tillräckligt med personal för att göra dessa anpassningar blir problemet medicinskt.”

Trots detta erkännande har medicineringen för båda könen därefter ökat med 1.5 procentenheter till 9 procent för pojkar (10-14) och nästan 6 procent för flickor (15-19). Gotland fortsatt i topp i riket.

Vad bör göras om ungdomar i Sverige och särskilt på Gotland drabbas av ökande psykisk ohälsa? Det är den fråga som Socialstyrelsen borde ställa sig men inte ställer.

Eller handlar denna skenande medicinering helt enkelt om en unik svensk anpassning till läkemedelsbolagens vinstbegär eller kanske om personalbrist som gör problemen medicinska?