INSÄNDARE (GT) Någon får väl vara Käringen mot strömmen. Nu när ”alla kvinnor” har blivit trakasserade, så ”alla män” ses som förövare. Det måste finnas många fler som jag. Jag har nu levat i 83 år.

Det har aldrig hänt att jag inte kunnat hålla ifrån mig oönskade närmanden. Ändå har jag vandrat ensam i städer ute i världen, även på kvällen. Jag minns bara att jag värms av en lätt kram, en vänlig beröring.

Historiskt har människor levt mycket tätare än vi gör. Man har trängt ihop sig hela familjen i köket under vintern för att klara värmen. På gästgivargårdar delade man säng med okända människor.

Då var det nog många gånger svårt att freda sig. Hur kan dagens kvinnor med större rättigheter och större frihet än någonsin klaga så högljutt. Har några naturliga instinkter gått förlorade i all jämställdhet?

I sydligare länder är den spontana närheten mellan människor större än i den kalla Norden. Jag arbetade i Tanzania i två år. Ibland gick jag till gudstjänst på ett närbeläget stort sjukhus.

Tidsuppfattningen är lite annorlunda där. Gudstjänsten började klockan 11.00 med präst och kör på plats. Men bara jag satt mitt i den stora lokalen.

Nästa besökare som kom satte sig tätt intill mig. Han tyckte nog att jag såg ensam ut. Men så gör man ju inte i Sverige. Så småningom blev salen förstås full.

Måtte sansade kvinnor och män få slut på den här förfärliga kampanjen. Vilken kallt samhälle får vi inte om män och kvinnor inte vågar röra vid varandra utan risk att bli polisanmälda. ”Man är kvinnas glädje” med en lätt ändring från Havamal.