Det händer intressanta grejer i Svenska kyrkan på Gotland.

Visby stift ska välja en ny biskop. Vi var fem stycken präster som blev förklarade som behöriga att vigas till biskop. Men stiftsstyrelsen med Inger Harlevi i spetsen beslöt att stiftet bara hade råd att kalla fyra kandidater till utfrågningen i domkyrkan i lördags.

Den femte kandidaten, jag Larsa Rännar från Umeå, ansågs inte värd att visa upp då jag fått för få röster i kvalificeringsomgången.

Det finns naturligtvis regler för hur såna här viktiga val ska gå till. Det står i Kyrkoordningen att man om möjligt ska plocka fram fem kandidater att välja mellan.

I de senaste biskopsvalen i Svenska kyrkan har alltid minst fem kandidater presenterats. Men i Visby stift där anser man inte att det behövs.

Nu är jag inte en dålig förlorare som blir bitter och ledsen över att liksom blivit ställd utanför.

Man ska komma ihåg att biskop det blir man för att människor nominerar en, och då bör åtminstone alla kandidater som går att rösta på få vara med.

Inger Harlevi säger i Kyrkans tidning att kandidat Rännar bara får finna sig i beslutet. Som om jag gjort något som är fel?

Nu ska kyrkan på Gotland och i utlandet välja sin biskop den 15 februari.

Och det är klart, vem vill rösta på mig, en norrlänning som ingen känner till.

Men hörni, kyrkans medlemmar på Gotland, ni skulle bara veta vad Gotland och Visby stift kan gå miste om.