Det är i Sverige fritt för alla att yppa sina åsikter om det mesta. Det innebär att kritik ges och får tas emot. Politiska partier, idrottsklubbar, offentliga personer, Svenska kyrkan, olika ideella organisationer, alla får ibland kritik, negativ eller positiv.

När kritiken är positiv blir det sällan debatt, alla suger i sig och mår bra. När kritiken är negativ finns det olika sätt att bemöta den.

Någon bara tiger stilla och låter det bero. Någon slår ifrån sig och bemöter den med sina argument. Någon tar till sig kritiken och tänker efter om den kanske är berättigad, i så fall får vi göra något.

Gör man något offentligt får man ibland räkna med kritik.

Dock finns det ibland någon helig ko, som man absolut inte får kritisera. Man förstår inte hur man har kunnat få negativ kritik? Vi som är så duktiga? Förstår man inte att vi blir ledsna om inte alla tycker vi är bra?