Jag såg partiledardebatten på SVT:s Agenda häromdagen.
Det var nästan plågsamt att se Jöken-partierna försvara den politik som förs i Sverige i dag. Eller rättare sagt den politik som inte förs.
Statsministern såg mest ut att vilja börja gråta och svarade inte på en enda fråga. Ebba Busch Thor frågade gång på gång vad Socialdemokraterna lagt fram för förslag för att förbättra vården. Men inte ett enda svar kunde han klämma fram.
Miljöpartiets Bolund fick frågan gång på gång varför han vill behålla mängdrabatten vid grova våldsbrott. Varför ska till exempel en person som begått tre våldtäkter bara dömas för två? Inget svar där heller trots att han fick frågan flera gånger.
Vi rasar i ligan på att bekämpa arbetslöshet. Vi är sämst i hela Europa på att få utlandsfödda i arbete.
Sjukvårdsköerna har fördubblats sedan Löfven tillträdde.
Gängen har i vissa delar av vårt land tagit över gatorna. Enligt Sifo känner sig 30 procent av alla svenskar otrygga att gå ut på kvällen.
Jöken-partierna har inte svar på några frågor. Istället rabblar de upp saker från sin helt vanvettiga önskelista som de har förhandlat fram.
Visserligen skjuts en mamma ihjäl med sin bebis på öppen gata - men vi har faktiskt sett till att man kan få bidrag när man köper elcyklar!
Det tar i snitt över åtta år för en invandrare att få sin första anställning i Sverige - men statsministern har avskaffat värnskatten så han själv får 70 000 mer i plånboken...
Politik handlar om vilja och mod att prioritera. Men den här visionslösa önskelistan som styr vårt land känns nästan obehaglig.
En rörigare rödgrön röra får man leta efter...