Till Fredrik Malmerfeldt, enhetschef hörselvården.

Tack för att du reagerat på det jag skrev 30/1 gällande hörselvården på Gotland.

Du skriver att hörselvården inte nedrustat! Nej det har den väl inte i faktisk/praktiskt mening, det vill säga att resurserna minskats i kronor och ören. ( Jag har inte insyn i budget!)

Det jag har insyn i och vetskap om är min upplevelse av hur jag blivit mottagen som patient förr respektive nu! Det är som två skilda världar!

I min undran och i de frågor som jag ställt till den personal jag träffat som finns i hörselvården, framgår entydigt att det är fler som söker hjälp och i allt tidigare ålder!

Alltså har efterfrågan ökat medan resurserna är kvar på samma nivå som innan ökningen!

Det uppfattas av mig som en nedrustning av avsevärda mått!

Jag vill säga att den hörselvård som bedrivs är, som jag uppfattar det, av hög kvalitet och i en genuin anda av att hjälpa och ”göra det absolut bästa” av de resurser som finns!

Tillåt mig en liknelse! Om jag har ett företag med 150 anställda. Där finns en matsal för alla att äta i. Problemet är att det lagas mat till bara 100 personer, 50 får vara utan. Dessutom ligger företaget/matsalen avsides! Vad händer med de 50 som får vara utan mat? Jo människor tar med sin egen mat framöver.

Ursäkta om jämförelsen haltar en smula.

Det jag vill säga är att hörselvården har (nästan) monopolställning på Gotland och alternativen till hjälp är få.

Jag kräver inte att saker och ting ska vara oförändrade och att jag ska gå skadelös ur dessa förändringar.

Jag har, som jag skrev, sökt och funnit egna lösningar under resans gång vilket känns tillfredsställande och har tillfört mig nya hörsellösningar.

Om det är så att pengarna inte räcker för utökad vård är jag beredd att acceptera det, utan omskrivningar!

Quo Vadis Uditivo Vita