Varför vill ni oss sÄ illa?
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
Jag gifter mig med min man Är 2000, dÄ en glad och frisk naturkÀr mÀnniska. Efter naturkatastrof, personrÄn med mera kom vi 2001 till Sverige och min man behövde hjÀlp med trauma, men fick istÀllet Ätta olika mediciner som gjorde hans situation vÀrre. Jag hjÀlpte honom under mÄnga Är dÄ han kollapsade och försökte ta livet av sig flera gÄnger pÄ grund av kraftiga biverkningar. à r 2006 flyttade vi hem till min mans förÀldrar för att fÄ vila efter allt som hÀnt.
Jag blev utbrÀnd och min man fick nu ta hand om mig istÀllet. Samtidigt startades en utredning om oss som familj och förÀldrar, vi tog dÄ pÄ socialtjÀnstens begÀran vÄr son till BVC för en kontroll och han var fullt frisk trots allt vi hade arbetat oss igenom, pÄ egen hand!
Ytterligare utredningar pÄbörjades och vi förstod att vi behövde flytta hÀrifrÄn för att fÄ frid och ro. Min man försökte vid ett flertal tillfÀllen förklara vÄr situation och det vi gÄtt igenom, var gÄng blev en besvikelse pÄ grund av ert ointresse.
Vi tog reda pÄ hur man ska gÄ tillvÀga angÄende utbildning och utresa, vi ringde Skolverket, men rektorn följer varken Skolverkets rekommendation eller lag. IstÀllet startar man ytterligare en utredning.
Jag ansökte om ett möte för att fÄ trÀffa er pÄ barn- och utbildningsförvaltningen för att diskutera saken, men ni vÀgrade trÀffa oss, istÀllet fick vi böter (vite) för att vi inte lÀmnade vÄr son till skolan! Ni förbisÄg alla vÄra önskemÄl och att vi skulle flytta!
Min man fick efter flera mÄnader till slut ett möte med er, han kom hem besviken. Jag behövde dÄ söka lÀkarhjÀlp flera gÄnger pÄ grund av hjÀrtproblem och Ängest i samband med den diskriminering och förnedring vi utsattes för.
Vi sÄlde allt vi hade för att fÄ rÄd med flytten, jobb och annat arbete vÀntade i Indien, vÄr son skulle för första gÄngen fÄ trÀffa sin mormor, slÀkt och kusiner. Vi kom ingenstans dÄ ni valde att omhÀnderta vÄr son, hindrade vÄr flytt och diskriminera oss Ànnu mer. Varför vill ni oss sÄ illa?
Nu Àr jag sÀngliggande sedan en och en halv mÄnad tillbaka, och blir sÀmre för var dag som gÄr. Ni fann karies i min sons mun, det gÄr att ta hand om hos en tandlÀkare, traumat fÄr han leva med för evigt, det gÀller Àven oss.
Hur lÄngt har ni tÀnkt att ta detta, hur lÀnge och hur mycket har ni tÀnkt misshandla min familj?