Oljeberoendet måste brytas
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta är ett problem som vi måste ta på största allvar. Vi befinner oss i ett läge där tre starka skäl gör att vi måste sluta använda olja och bensin för att driva våra fordon.
Det första skälet är klimatförstörelsen som utsläppen från bilar och andra fordon ger upphov till. Vi i väst står för de största utsläppen och är de som måste dra ner utsläppen mest. Det innebär att neddragningar måste ske i varje region i New York, i Sverige, i Tokyo, i Provence och så vidare. Vi kan inte hävda att "just våra utsläpp" ska undantas lika lite som exempelvis Londonborna kan göra det.
Det andra skälet är att oljan håller på att ta slut. Vi har förmodligen passerat "peak oil", det vill säga det läge där vi får fram mest olja per år. I fortsättningen kommer oljeproduktionen att bli lägre.
Det tredje skälet är att den snabba tillväxt vi haft i Asien, främst Kina har gjort att efterfrågan på olja ökar och därmed också priset på bensin.
Så vi står inför valet att antingen göra som Winsborg vill, och bara strunta i problemet, eller att nu arbeta för en teknikomställning med större andel kollektivtrafik, mindre andel bilåkande och bättre teknik i bilarna.
Winsborgs linje har hittills bara gjort att Volvo och Saab är på väg mot konkurs eftersom de satsat på bensinslukande, gammaldags, bilar som få människor vill köpa numera.
Det vi vill göra är att skapa en omställning under ordnade former som inte drabbar vanliga människor. Det innebär att vi gör omställningen nu, istället för att passivt vänta på att kraschen ska komma, som Winsborg vill. Varför bränna bort mer olja och förstöra miljön och till sist sitta om några år med enbart bensinbilar och ett bensinpris på 30 kronor? Är det ansvarsfullt? Jag tycker inte det.
Vi vill ha en skatteväxling som gör att de som måste ha bil, ute i landet, blir kompenserade, men de som inte behöver köra bil, i de stora städerna, slutar med det. Vi säger nej till att 25 miljarder satsas på en ny motorväg i Stockholm där den inte behövs och vill att pengarna istället satsas på en bra och pålitlig folkjärnväg ute i landet där pengarna behövs.
Vi måste möta problemen med sunt förnuft och med respekt för människors behov. Att bara strunta i problemen är inte särskilt förnuftigt.
Karin Svensson Smith,