Sverige måste ta ledarrollen och skapa en Östersjöpolitik!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Årets tema för den årliga konferensen Pax Baltica, som hålls i Karlskrona på torsdag den 16 oktober 2008, är "Gasledningen genom Östersjön". Med den konferensen vill Allmänna Försvarsföreningen i Blekinge lämna sitt bidrag i en viktig diskussion. Ordförande i Allmänna Försvarsföreningen Blekinge är f d landshövdingen Ingegerd Wärnersson. Debatten om gasledningen genom Östersjön förs nästan uteslutande utifrån ett miljöperspektiv i Sverige. I andra berörda länder pågår en bredare diskussion med olika historiska, ekonomiska, miljömässiga och inte minst säkerhetspolitiska utgångspunkter.
Frågan är förstås av vitalt intresse inte minst för gotlänningarna och där har också debatten kring Östersjöpolitiken pågått ett bra tag. Vi har fått ett nytt säkerhetspolitiskt läge med Östersjöländerna i fokus på ett helt annat sätt än tidigare. Men vi har ingen militär närvaro kvar på Gotland mitt i Östersjön. Inte minst borde ju marina enheter ha möjlighet att finnas på plats i dessa farvatten för att hålla kontroll på svenskt territorialvatten.
Nyligen arrangerade Region Blekinge och Sidas Östersjöenhet påpassligt seminariet Lugnt Vatten som blev lyckat och kom i rätt tid. Här diskuterades just södra Östersjöns säkerhetspolitiska läge. Att utvecklingen i Östersjöområdet kan gå åt flera håll framkom tydligt.
I ett framtidsscenario, presenterat av företaget Sweco Eurofutures, har kampen om resurserna hårdnat. Då framskymtar en framtidsbild fylld av hot, där nationell säkerhet har högsta prioritet och Ryssland uppträder aggressivt mot sina grannar. Men utvecklingen kan också gå i motsatt riktning, vilket beskrivs i ett andra scenario. Här har resursanvändningen ställts om i hållbar riktning. Det är viktigt att poängtera att vi genom samverkan och målinriktat ledarskap kan hantera utmaningen.
Poängen är att Sverige kan spela en avgörande och ledande roll för vilket vägvalet blir. Att avstå från att ta aktiv del i utvecklingen är varken möjligt eller önskvärt: Vi har den längsta Östersjökusten och vår ekonomi tillhör den största bland kuststaterna. På 1990-talet spelade Sverige en nyckelroll i att föra in de forna kommunistiska staterna i den europeiska gemenskapen och denna bakgrund förpliktigar självfallet.
Östersjön har varit avgörande för Sveriges säkerhetspolitik och handel i sekler och så kommer det att förbli. På senare tid har också miljön och energin blivit viktiga aspekter att ta hänsyn till. Tyvärr har debatten fokuserat nästan på enbart detta. 60 procent av Rysslands växande energiexport går genom Östersjön. Om gasledningen blir verklighet kommer andelen att öka väsentligt. Vidare, enligt Energimyndighetens planeringsmål ska vindkraft i havet stå för tio terrawattimmar av Sveriges elproduktion. Allt detta gör att säkerhetspolitikens betydelse ökar och inte minskar när det gäller Östersjön.
Om Sverige vill bygga vidare på den roll som landet spelade i regionen i slutet av 1900-talet växer kraven på oss. Det handlar om förmågan att uthålligt markera närvaron i Östersjön, förmåga att leda andra länder i samarbete kring havsövervakning och militära övningar och om att förfoga över egna underrättelseplattformar. För att klara det måste vi utforma en strategi för Östersjöområdets säkerhet lika väl som för dess miljöproblem. Vi måste också ha en plan för hur det växande behovet av transporter ska tillgodoses. Och givetvis måste det finnas starka marina enheter att tillgå för att kunna agera på olika sätt vid behov!
Att slå vakt om Östersjöregionens gemensamma intressen borde därför vara högt upp på agendan när Sverige tillträder som EU:s ordförandeland under andra halvåret 2009! Låt oss i regionen tillsammans trycka på för detta över partigränserna. För frågan är för viktigt att hamna i den partipolitiska sfären, det måste lyfta sig över detta.
Vi i Sverige kan självfallet inte välja bort vårt geografiska läge och beroende av Östersjön. Men vi kan själva välja att spela en roll i att forma vårt närområde inför kommande decennier. För oss i Blekinge, och på Gotland, är Sveriges beroende av Östersjöregionens utveckling uppenbar. När ska samma insikt sprida sig till Stockholm och rikspolitikerna?