Vägen till ett eget barn

Tio år senare har solstrålen Neomi kommit in i deras liv hemma i Fole. Hon som vaknar varje morgon med håret på ända och ett strålande leende. Hon som är "världens bästa unge".

Vägen till ett liv med Neomi har varit en tio år lång resa och genom barnlöshetsutredningar och IVF-försök. Vägen till Neomi har också kostat omkring en halv miljon kronor.
- I efterhand känner vi att det var värt precis allt och varenda krona, men för att klara det här måste man ha pengarna - och det har inte alla, säger Lars Dekenno.
Nu vill Lars och Sandra skapa bättre ekonomiska möjligheter för andra som kämpar för att få ett barn med hjälp av provrörsbefruktning eller adoption. De har bildat "Wabbie Foundation", en insamlingsstiftelse för ofrivilligt barnlösa mot ofrivillig barnlöshet.
- Vi trodde att barn var något man bara kunde skaffa, berättar Lars Dekenno.
Men så blev det inte för honom och Sandra. När ett år hade gått och Sandra inte hade blivit gravid sökte de hjälp och gick igenom en barnlöshetsutredning. Utredningen gav inga svar, men öppnade åtminstone dörren till landstingsbekostade IVF-behandlingar. Ungefär hälften av de par som genomgår tre sådana behandlingar får ett barn, men så blev det inte för Sandra och Lars. Två gånger blev Sandra gravid, men båda graviditeterna slutade med missfall. Missfallen var en stor sorg besvikelse, förstås, men de höll också hoppet vid liv. Sandra visste att hon kunde bli gravid.

När de landstingsbekostade behandlingarna var gjorda valde Sandra och Lars att själva betala för fler försök. Under fyra år genomgick Sandra elva IVF-behandlingar.
- Varje gång fick vi veta att nu hade läkarna hittat ett riktigt guldägg, minns Lars.
Men gång efter gång vändes hopp till besvikelse och för varje försök ökade skulden till banken.
Upprepade försök tär på ekonomin för ett ungt par. För Sandra och Lars kostade behandlingarna omkring 250 000 kronor. Men de sliter också på både psyke och kropp.
- Min kropp tog stryk av alla hormonsvängningar och av att jag gick upp och ned i vikt. Vid det elfte försöket planterades två ägg in, men när det inte blev någonting då heller så orkade jag inte mer, berättar Sandra.

Hela denna resa gjorde Sandra och Lars på egen hand. Inte ens deras närmaste visste någonting om deras ofrivilliga barnlöshet. I dag tycker de att det är synd att de inte berättade.
- Jag satsade krafterna på IVF-behandlingarna och orkade inte berätta. Men samtidigt kände jag att jag egentligen behövde någon att tala med, säger Sandra.
- När folk frågar om det inte är "dags" snart känner man sig ensammast i världen. Då känns det som att ingen annan är drabbad.

För tre år sedan ställde Sandra och Lars Dekenno sig i kö för adoption. Det blev också en lång färd genom längtan och väntan och pappersexercis och utredningar, men i somras kom telefonsamtalet. I Seoul i Sydkorea fanns en sju månader gammal flicka som väntade på Sandra och Lars.
Neomi.
I augusti fick de klartecken att resa till Seoul och i en liten gränd kom Neomis fostermamma dem till mötes. Hon hade flickan i famnen och förklarade för henne: "Titta där kommer mamma och pappa!"
Och så var det. Efter tio år, elva IVF-behandlingar, två missfall och utgifter på ungfär 500 000 kronor hade Sandra och Lars Dekenno äntligen blivit föräldrar.
Sandra och Lars vill unna fler ofrivilligt barnlösa den glädjen. De vill också att fler ska få möjlighet att starta sitt liv som föräldrar utan stora skulder och tycker inte om tanken att det finns människor som tvingas avstå från barn för att de varken har råd att genomföra IVF-behandlingar eller adoptioner. Därför har de startat insamlingsstiftelsen Wabbie Foundation. Än så länge har de fått fler ansökningar om stöd än bidrag till stiftelsens 90-konto, men Lars hoppas att intresset för insamlingen snart ska ta fart.
- Behoven finns. Det finns 250 000 ofrivilligt barnlösa par i Sverige och ingen ska behöva betala för att bli förälder, säger Lars Dekenno.