Biskopen och äktenskapet
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För det första kan inte jämföra frågan om kvinnors prästvigning, slaveriets avskaffande, dödstraffets vara eller inte vara med den här frågan. Det finns ingen klart uttalad gudomlig välsignelse för vare sig för manliga präster, slaveri eller dödsstraff i bibeln. Däremot sägs det på flera ställen att äktenskapet är instiftat av Gud. Att äktenskapet inte gäller parrelationer vilka som helst är också helt klar. Det gäller förhållandet mellan man och kvinna.
För det andra är äktenskapet inget bud något som biskopen säkert begriper. Det är en gudomlig välsignad, social konstruktion. Det finns inget som ger stöd för tanken att Gud har upphört att välsigna just denna konstruktion eller att Gud skulle ha ändrat på det förhållandet att det skall ingås av man och kvinna. Den dag biskopen klart visar att Gud har ändrat sig, är jag beredd att lyssna till hans resonemang. Gud kan väl knappast tala mot sig själv. I så fall upphör Gud helt enkelt att existera eller också har han väsentligt förändrats. Det senare skapar gigantiska filosofiska problem som biskopen själklart är medveten om.
Att den gudomligt-mänskliga institutionen äktenskapet skulle kunna desavoueras av kärleksbudet är därför närmast absurt. Det finns väl inget vare sig gudomligt eller mänskligt krav att män och kvinnor människor skall gifta sig heterosexuellt. Om äktenskapet är en institution som bara en man eller kvinna kan ingå tillsammans strider det väl inte mot något kärleksbud att låta bara män och kvinnor ingå äktenskap.
Från kristen synpunkt motiveras knappast föreningen mellan man och kvinna utilitaristisk, utan det hänvisas till skapelseordningen. Den har givetvis inte ändrats därför att skapelsen i olika avseende är skadad. Det har de kristna i alla tider vetat, utan att de därför har sett sig tvingade att ändra en gudomlig förordning.
Att säga att kyrkan i stället för att diskutera äktenskapet skall ägna sig åt världens nöd är närmast löjligt. Det går alldeles utmärkt att göra samtidigt som man tala om äktenskapet och håller fast vid den traditionella synen. Det är lika tarvligt att använda ett sådant argument som om jag skulle be tidningens läsare att kolla biskopens förmögenhet och hans inkomst för att se hur det förhåller sig med hans eget kristna engagemang.
Det enda hållbara sättet att argumentera är att rent ut säga att kyrkan inte behöver bry sig om bibeln, Jesu ord eller den kyrkliga traditionen utan är fri att bestämma vad den vill angående äktenskapet med hänsyn till den kultur i vilken man lever. Att man då skapar sig en annan gud och en annan kyrka är något man får ta och leva med. Men då bör man också kunna införa polygama äktenskap. De har till och med bättre bibliskt stöd. Varför se ner på muslimers kärlek? Borde inte också de omfattas av ett utvidgat äktenskapsbegrepp.