Den europeiska läkemedelsindustrin är under ett starkt tryck från utvecklingsländer som inte respekterar deras patent. Bara i år har Thailand överskridit tre patent som gäller HIV- och hjärtmediciner. Nu har det Thailändska hälsoministeriet planerat att tvinga till sig fyra nya licenser mot cancermediciner som skapats av europeiska företag.

Nu har Brasilien lagt ett eget förslag till världshälsoorganisationen WHO i Genève, som kommer att öka den här formen av patentintrång. Enligt Brasilien väger rätten till teknologiska innovationer mer än patent och länder skall få möjligheten att använda tvångslicensieringar av patent till mer än rena krislägen.
Europaparlamentarikern Carl Schlyter (mp) vänder sig mot upphovsrätten tillsammans med NGO:s som Läkare utan gränser. Istället för att se till de senaste årens positiva utveckling har medicin och farmakologiska företag i Europa förvägras rätten till sina uppfinningar.

Medicin och farmakologiska företag ger många och viktiga bidrag till den europeiska arbetsmarknaden. Mer än 20 000 människor arbetar i läkemedelsindustrin bara i Sverige.
När globaliseringen fortsätter att absorbera miljoner av billig och lågutbildad arbetskraft i Asien, kommer Europa och Sverige att bli mer beroende av högkvalitativa företag baserade på forskning än traditionell industri. Forskningsbaserade företag är en av de kvarvarande ledande industriformerna i Europa där den utgör 18 procent av allt förtagande. Sverige är det land i Europa som lägger mest pengar på forskning och utveckling.

Möjligheten att patentera är viktig för en livskraftig läkemedelsindustri. Det kostar miljarder att ta fram nya mediciner genom åratal av kostsamma försök, misslyckanden och säkerhetskontroller.
Brasilien, som idag inte har en så stor läkemedelsindustri, kommer aldrig att skapa sin egen forskningsbaserade industrier om landet inte respekterar patent. Vilken investerare med självaktning skulle investera i ett land som inte håller på dessa regler? Där rätten till deras forskning kan tas ifrån dem samma dag då man har utvecklat en ny medicin eller behandlingsform?
I slutändan hindras patienter runt om i världen, som är i starkt behov av livsviktiga mediciner och nya behandlingsformer, från att få dem särskilt på lång sikt. Låt oss inte glömma över 40 års utveckling, där mediciner har hjälpt till att halvera dödligheten av de tolv värsta sjukdomarna på 1960-talet.

Det är en illusion att tro att WHO och Förenta Nationerna effektivt skulle kunna allokera resurserna som behövs för framtida forskning. Synd bara att Brasilien och den thailändska militärjuntan fortfarande tycks tro att planekonomi är framtiden för forskning och utveckling, istället för fria marknader.