Det berättade Birgitta Lerberg söndagen den 3 februari i kyrkan i När, när hon visade den stora altarprydnad som man skaffade sig i stället.
Den imponerade på sin samtid men betraktas inte i dag som en sevärdhet på samma nivå som altarskåpet som hamnade i Lau. Ibland gör man en dålig affär.
Birgitta Lerbergs besök i När var ett led i den inventering av alla Gotlands kyrkor som startade för mer än ett årtionde sedan. Initiativtagare har varit Wiveka Schwartz.
Chef för den snart avslutade verksamheten är länsantikvarien Joakim Hansson, med Birgitta Lerberg som ledare för fältverksamheten. Efter databehandling av materialet får varje kyrka en bok i A4-format med färgfoton och beskrivningar av alla sina inventarier samt en CD-romdiskett med samma innehåll.
Alltsammans överlämnas vid personliga besök. Samtidigt demonstreras några av kyrkans märkligaste inventarier.
I söndags var turen kommen till När. Efter gudstjänst ledd av kyrkoherde Carl-Michael Hakalax fick Birgitta Lerberg ordet. Hon skildrade den nu avslutade inventeringen i När och överlämnade hela tre böcker med bilder jämte en CD-romskiva till församlingen.

Till en början berättade Birgitta Lerberg om den fasta inredningen i kyrkan, målningen på predikstol och bänkar, timglaset på predikstolen, dopfunten med sitt stora trälock och sina medeltida figurer, läktaren, som kostade 50 kronor när Mattias Glömsker uppförde den 1757, och mycket annat.

Birgitta Lerberg visade också andra av kyrkans skatter. Klockaren hade mycket prydligt placerat dem på ett bord utanför altarringen, täckt av en vit duk och med två tända ljus i kyrkans 1600-talsljusstakar. På sidorna stod kyrkans svarta och röda mässhakar från äldre tid som inte mera används.
Bland det som demonstrerades fanns bland annat tre dopskålar från olika århundraden. Till dem kom ett ovanligt föremål, en panna att värma dopvatten i, som 1754 skänktes av kopparslagareänkan Ingrid Lind. Vidare fanns ett sockentyg för nattvardsgångar vid sjukbädden, som tidigare förvarats hos kyrkorådets ordförande, ovanligt nog.
Dessutom fanns ett par äldre lås, ett medeltida och ett från 1600-talet, av helt annat slag än de plastkort som börjat användas i dag.

I samband med visningen avtackades också Wiveka Schwartz, som var närvarande i kyrkan vid visningen.
När det dryga 50-talet besökare kom ut ur kyrkan mötte dem en överraskning. Någon hade under natten skruvat bort skylten med kyrkans namn När och i stället satt upp en skylt med grannförsamlingens namn Lau i stället.
Undras hur länge den fick sitta kvar?
Många av skatterna i Närs kyrka fick sparas till en kommande församlingsafton. Då får deltagarna kanske se det kopparstick av Karl XIV Johan som hänger i sakristian och som skänktes 1873 av hertigen av Gotland, med andra ord den då 14-årige prins Oskar Bernadotte.
Kanske också höra om professor Nils Norby, kyrkoherde i När på 1700-talet, som Carl von Linné träffade på sin gotländska resa och som Linné beskriver som "en genomlärd man av oändeligt mycket lecture, sådan vi intet förmodat finna här liggande gömd bakom buskarne".