Elisabeth Bosdotter dos Santos har växt upp men sin brasilianska mamma och svenska pappa i Sverige. När hon var 13 år gick hennes mamma Maria Doralis dos Santos Ahlner bort, med sig i graven tog hon flera stora familjehemligheter som Elisabeth nu har börjat nysta fram.

Elisabeths pappa, som nu är pensionär, var sjökapten och träffade sin blivande hustru Maria i Brasilien 1967. Han tog med sig Maria till Sverige och året därpå föddes deras dotter Elisabeth.

– Min stackars mamma tyckte att klimatet var kallt och att svenskarna inte visade känslor på samma sätt som i Brasilien. Hon blev psykiskt sjuk och dog när hon bara var 41 år, säger Elisabeth.

Artikelbild

| Några av barnen i skolan där Elisabeth fick hjälpa till med undervisningen under en dag.

Hon sitter hemma i trädgården i Visby. Nedanför den stora altanen växer en lummig trädgård och mellan två träd hänger en vackert vävd brasiliansk hängmatta.

– Jag tog med mig den och två andra hängmattor hem från Brasilien, säger Elisabeth.

Hon är nyss hemkommen från en omvälvande resa i till Rio Real i Brasilien dit hon reste tillsammans med sin pappa. Under resan upptäckte hon att hon har en stor släkt som bor i Brasilien.

– När jag träffade min familj så grät de, de visste inte var jag fanns.

Artikelbild

| Familjebild av de närmaste släktingarna i Brasilien. Bilden är tagen av militärpolisen Cleber (till höger i bild). På bilden syns även Eri med lilla Juli, Idalecio, Rafael (Rafa), Eri och Rafa är barn till Kristina som är med på bild. Fabio som är man till Eri. Josefa är Elisabeths moster.

Elisabeths mostrar hade träffat Elisabeth och hennes mamma under en resa till Brasilien när Elisabeth var liten så de visste att hon fanns, men Elisabeth var för liten då för att komma ihåg att hon träffat dem och hennes mor berättade det aldrig.

– Vi har inte haft någon kontakt med familjen i Brasilien, mamma berättade aldrig för mig eftersom hon var sjuk, säger Elisabeth.

Artikelbild

| Elisabeth blev inbjuden till skolan för att försöka lära barnen lite svenska och engelska.

Hennes mor vara analfabet och det var Elisabeths pappa som i början höll kontakten med sin frus Brasilianska familj. Men kontakten bröts och Elisabeths mamma pratade sällan om sin familj.

– För ett år sedan sa pappa "Elisabeth, ska vi hitta din familj så måste vi göra det nu".

Artikelbild

| Idalecio, Elisabeth, Fabio och Elisabeths pappa.

Sagt och gjort, den 14 juli i år åkte de tillsammans till Brasilien för att söka Elisabeths rötter.

– Det visade sig att jag är italiensk, metisindian, brasiliansk och svensk, säger Elisabeth.

Artikelbild

| Lärarna tyckte det var roligt med så långväga besök och ville ta en bild i varje klass. Mannen i blå t-shirt är Elisabeths kusin Genario.

När de kom till Brasilien tog de sig till mamman Marias födelsestad Rio Real och tog in på ett pensionat. De blev genast välkomnade av pensionatets ägare som även hjälpte till med att hitta Elisabeths familj genom att lägga ut efterlysningar på sociala medier. Det dröjde inte länge innan hon upptäckte att hon har en stor släkt med flera mostrar i Rio Real och tre halvbröder som bor i Salvador.

– Jag har fått många överraskningar nu, säger hon.

Artikelbild

| Del av Elisabeths nyafunna familj som äter kvällsmat.

Med hjälp av lokalbefolkningen, militärpolisen och den lokala radion tog det bara två dagar innan Elisabeth hittade den första släktingen, sedan gick det undan.

Hon fick kontakt med en man som kände hennes morfar och det visade sig att hennes kusin är en lärare som blivit känd efter att ha startat byns första skola.

Artikelbild

| Elisabeth drömmer redan om att resa tillbaka till Brasilien.

– Jag träffade min kusin först. Hans mamma är syster till min mamma. De var 15 syskon och av dem är det fyra som lever i dag. När vi pratade så visade det sig att jag har ungefär 100 släktingar i Brasilien, säger Elisabeth.

Vid tre olika tillfällen har hennes mor försökt få ett bättre liv.

Artikelbild

| Snart fyller Elisabeth 50 år, hon har bjudit hela släkten från Brasilien och hoppas att några har möjlighet att komma till Sverige.

– Det visade sig att min morfar slog min mamma väldigt mycket så hon rymde från Rio Real till Salvador där hon gifte sig med en advokat. De fick fyra barn som varken min pappa eller jag visste om.

Men livet i Salvador blev inte som Elisabeths mamma tänkt sig och än en gång flydde hon och flyttade till staden Santos där hon tog jobb på en bar. Det var där, i baren, som hon träffade Elisabeths pappa.

Artikelbild

| I Brasilien kallades Elisabeth för "Dottern som kommit hem.

I Brasilien möttes Elisabeth av sin nyfunna familj med öppna armar och en massa kärlek.

– Här i Sverige tar man i hand och hälsar, där omfamnar man och kysser varandra. Nu har jag själv förstått varför jag alltid känt mig så udda. Jag är en känslomänniska, även om jag inte ser utländsk ut så är jag det inuti, säger hon.

Hon har ännu inte fått kontakt med sina halvbröder men har inte gett upp hoppet.

– En av mina halvbröder jobbar på flygplatsen i Salvador. Nu är min dröm att hitta mina bröder, det värker i hjärtat av längtan att få se dem.