Lördageftermiddag, 28 oktober, höstrusk med storm och mörker i Halloween- och Alhellgonnatider. Det känns som ett utmärkt tillfälle att samlas kring en sann "sagoberättare" och lyssna på ruskiga historier om händelser från förr. Händelser som utspelar sig långt borta ifrån storstadens brus och gatubelysning, på den gotländska landsbygden, som redan nu känns så mörk när solen har gått ner.
Ca 35 gutnalier hade samlats för att lyssna på Ulf Palmenfelt, professor emeritus i etnologi vid Uppsala Universitet och i folkloristik vid Universitetet i Bergen. Scenen borde ju egentligen ha varit en kväll runt en lägereld, eller förslagsvis runt eldstaden i Lojstaslott, där flackande skuggor och vindens spel i agtaket hade gjort stämningen än mer suggestiv. Men trots frånvaro av några rekvisita kunde vi uppleva hur vi drogs med i de olika gotländska sägnerna. Den odödliga själen, alls inte en kristen föreställning, som lämnar kroppen och utför handlingar som sedan upplevs som drömmar. Vi fick höra om de olyckliga själar som dog en ond död, som ej kan få ro, eftersom de behöver ställa till rätta en ofullbordad gärning och, inte minst, hur vi skulle kunna hjälpa dem, skulle vi möta en sådan ömkansvärd själ.
Rysliga historier om bysen, (om man skulle möta hans blick går man vilse i skogen), ogifta mödrars döda barn "byttan är trång, jag vill dansa med mor min", (som får mödrarna att dansa sig till döds), brudgummen som försvann från sitt bröllop (för att återkomma flera hundra år senare), den grymme och mäktige Takstainarns öde på slutet av 1200-talet, Gärdaregaiti och många fler.
Förtrollningen bröts då styrelsen bjöd in till ett riktigt kaffikalas med 7 sorters kakor samt gotländsk bulle inklusive påse och ett lotteri med många fina vinster.
En lyckad Gotlandsafton avslutades med frågor och kommentarer, fenomenet Marteboljuset och kusliga självupplevda händelser. Ja, det var svårt att släppa denna gudabenådade berättaren av folksägner, sagor och skrönor.