Oktobers första dag samlades vi vid Hoburgsklippan. Det var en underbart vacker morgon med sol men ganska mycket blåst. Med vår kunniga ledare Mart Marend i spetsen gick vi sakta längst ut mot udden.
Flera grupper med småfåglar flög ut över havet men kom tillbaka in över land efter en stund när de tydligen konstaterat att det blåste för mycket för den långa flyttningen. Det gäller att invänta gynnsamma förhållanden för att överleva flygningar som i vissa fall kan vara i flera dygn. Förberedelser är också viktiga, fåglarna äter ordentligt och lagrar energi. Kroppsvikten ökar rejält och trots att de har en energisparande ämnesomsättning kan de ändå ha förlorat betydande vikt när de är framme vid övervintringsplatsen.
Det var svårt att höra fåglarna denna morgon, både vinden och vågornas ljud överröstade dem. Ibland var det till och med svårt att se de små fåglarna, de var kvicka i luften och tidvis var det vinden som förflyttade dem. Av småfåglar såg vi svarthätta, som är den enda sångfågel som övervintrar här, korsnäbb, som med sin speciella näbb är skicklig på att plocka frön ur kottar, varfågel, bofink, talgoxe och många flera. Av rovfåglar såg vi bland annat såväl ormvråk som fjällvråk och pilgrimsfalk.
Efter några timmar vid Hoburgen åkte vi mot Faludden. På väg dit stannade vi och såg en guldlockig kungsörn, Golden Eagle är det passande namnet på engelska, som tronade högst upp i grantopp. En mäktig syn, vi förstår nu varför den har fått namnet kungsörn.
Vid Faludden hittade vi en träddunge som låg i lä för vinden. Där kunde vi betrakta småfåglar som kungsfågel, rödhake och rödstjärt. De var fullt sysselsatta med att söka mat för att äta upp sig inför den kommande flygningen och vi kunde komma ganska nära dem.
Efter denna innehållsrika STF-aktivitet kan vi avsevärt mycket mera om fåglar och kanske tittar vi på dem med ett större intresse än tidigare.

Text: Lotta Bägerfeldt Foto: Mart Marend