Leif Holmgren, Atlingbo skulle ha fyllt 67 år den 10:e mars.

Leif föddes och växte upp på en bondgård i Atlingbo på mellersta Gotland. Han förlorade sin mor vid 9 års ålder i cancer, på den tiden så fick inte yngre barn följa med till sjukhuset så Leif fick stanna hemma under ovisshet under sin mors sjukdomstid.

Leif arbetade från unga år på gården och tog sedan över den efter sin far Bertil Holmgren 1987. Då flyttade han tillbaka till sitt barndomshem med frun Ulla och barnen.

Eftersom gården är liten så satsade både Leif och Bertil på maskinstations-verksamhet och körde mycket ute i socknarna. Sådd, rensning och upptagning av sockerbetor var tillsammans med tröskning, sprutning och småbals-pressning de största verksamheterna. Leif arbetade även i skogen och med röjning av kraftledningsgator under vintrarna. Han var snäll, pålitlig och ordentlig och var därför mycket omtyckt bland grannar och bekanta. Leif var mån om bygden, var aktiv som kyrkvärd och medlem i församlingsrådet.

1997 gick Ulla bort i cancer och Leif stod då själv med 3 barn (12, 10 och 6 år). Trots mycket jobb med gården så ställde han alltid upp och fanns där för sina barn, det fanns mat på bordet och tid med skjuts till idrottsträningar, matcher och fritidsaktiviteter.

I början av 2000-talet köpte Leif den gamla fattigstugan i Atlingbo. För honom var de terapi att gå och snickra på huset ibland och med åren så blev det sakta men säkert ett mycket fint gotlandshus. Leif byggde genom åren också ett 10-tal friggebodar, några för eget bruk och några till grannar och bekanta. Ett annat av Leifs stora intressen var veterantraktorer, han hade flera stycken men brann mest för den gamla "Grållen".

2008 träffade Leif jämnåriga Lena i Stockholm. De kom att leva som särbos och delade mycket i livet. De tyckte mycket om att resa och det blev många veckor till varmare breddgrader i Europa. De hade stora planer på att spendera ännu mer tid med varandra nu när de båda blivit pensionärer.

Leif gick bort den 13:e oktober 2017 efter ett års kamp mot cancern, 66 år gammal.

Du finns med oss i tankarna varje dag och vi skulle så gärna velat fira fler av dina årsdagar. Det känns konstigt att åka till Gotland nu och inte bli hämtad av dig vid båten. Vi saknar att inte kunna ringa till dig och berätta vad vi gjort eller fråga om råd. Det känns så tragiskt att du inte kommer få spendera någon mer tid med Lena, dina barn och barnbarn.

Vi saknar dig.