Den 20 februari kommer alltid att vara dagen då vi minns extra starkt våra föräldrars bortgång. Idag är det ett år sedan vår älskade mamma somnade in efter en kort tids sjukdom, och det är även åtta år sedan vår älskade pappa somnade in efter sin korta tids sjukdom. Det är givetvis med sorg, vi deras tre döttrar och våra familjer, minns den dagen, men det känns även fint då vi tänker att de äntligen fick vara tillsammans igen.
Mammas längtan efter pappa var stark, och begreppet "sju svåra år" fick en tydlig innebörd, då hon på dagen sju år efter honom gick för att möta honom.

Vi har haft den stora lyckan att ha fått en fantastisk uppväxt och tid tillsammans med mamma och pappa. Deras engagemang och stöd har präglat hela vår uppväxt, de svetsade samman vår familj genom utflykter, bus, skratt, allvar, trygghet, vardag, kloka råd och massor av kärlek. Våra barn, deras barnbarn blev såklart också deras största glädje, och mamma fick även njuta av de två barnbarnsbarn som hann komma, och det tredje var då på väg.

Vi fick de bästa verktyg för att ta oss vidare i livet utan dom, men dom finns närvarande varje dag inom oss.

För mamma och pappa gällde inte uttrycket "tills döden skiljer oss åt", de höll ihop sedan tonårstid och följs åt för evigt!
Med stor tacksamhet till att vi fick just dom som våra fina bästa föräldrar hyllar vi deras minne!