Förre kyrkoherden i Öja och kontraktsprosten i Sudertredingen, HB Hammar har avlidit. HB växte upp i en prästfamilj i Lunds stift, där tre av syskonen valde fadern yrke. Hans studier ledde honom till en docentur i teologisk etik efter en avhandling om den kände folkkyrkoteologen och biskopen J.A. Eklund. Han kom så småningom att inneha en rad olika befattningar både inom och utom riket, bland annat i Sao Paulo, Fuengirola, Skara och Rom.
HB hade en sammansatt personlighet. Det är knappast en klyscha att om HB säga att han hade många strängar på sin lyra. Han kunde både vara hejaklacksledare på fotbollsplanen, trägen Vasaloppsdeltagare, uppsluppen högtidstalare, engagerad teolog och välformulerad predikant
Han kunde vara såväl folkligt enkel som på gränsen till arkaiskt högtravande, lika socialt medveten om vad den internationella och lokala rättvisan kräver likaväl som mån om vetskapen att tillhöra kyrkans ledarskikt.
Hans utomordentliga kvaliteter kom särskilt till sin rätt, när han tjänstgjorde som vice preses i domkapitlet i Skara och som kontraktsprost på Gotland. Ingen kunde undgå att lägga märke till, hans oväld, rättskaffenhet, ordningssinne, teologiska begåvning och administrativa färdigheter. Han hade en välgörande förståelse för kyrkans traditionella trosarv och blick för vad troheten mot prästvigningslöftena krävde.
Samtidigt hade han en svaghet som inte så sällan satte käppar i hjulet för hans strävanden. Hans bristande distans till sig själv och sina egna ambitioner medförde en aldrig stillad längtan att nå en position inom kyrkan som han ansåg sig vara klippt och skuren för, den episkopala.
Men nu är inte längre kompetens och skicklighet det kriterium som den svenska kyrkan tillämpar vid tjänstetillsättningar. HB lanserade mer eller mindre sig själv som biskop i Visby och man måste hålla med honom om att hans erfarenhet av utlandskyrkan gjorde honom till en unik kandidat. Han ägde självklart kvalifikationerna och hade säkert blivit en utmärkt ledare för ett stift som just då hade krävt en verklig ledargestalt med gott teologiskt och samhälleligt omdöme.
Han var i ordets egentliga mening originell, vilket inte minst visar sig i alla de humoristiska berättelser om honom som de som kände honom gärna återger. Han lämnar därför efter sig ett minne med fascinerande beundransvärda och ömsint tragikomiska konturer.