Det är en sån där solig majmorgon som man bara vill spara. Det är redan drygt 20 grader varmt och bin och humlor jobbar frenetiskt i Mari Carlssons färgglada rabatter vid den gamla gotlandsgården i När. Katten Iggy leker med en ödla i grusgången, som Mari räddar i sista stund.

När Mari Carlsson och hennes sambo Daggan Stamenkovic köpte huset hade det stått tomt i några år, och trädgården hade hunnit bli vildvuxen. Här krävdes det mängder av tålamod, och hårt arbete.

– Det var bara att kavla upp ärmarna och börja jobba, berättar Mari glatt.

Artikelbild

| Entusiast. Mari Carlsson har återuppväckt allmogeträdgården vid Maldes.

Hon berättar lyriskt om de äldre perenner som satte fart igen, bara de fick lite omsorg. Här dolde det sig riktiga guldkorn i rabatterna, och långsamt har trädgården återuppväckts genom Maris försorg.

– Flox, dagliljor, pioner, löjtnantshjärtan och höstanemoner fick fart bara de fick lite luft. Även om jag flyttat på massor av växter, har de flesta faktiskt klarat sig. Jag kör på den devisen, man måste chansa!

Daggan och Mari har ett gemensamt intresse för den gamla allmogeträdgården. De gamla rabatterna som anlagts av tidigare ägare finns ännu kvar, men trädgården har ritats om av först och främst Daggan, som gillar att planera.

– Det är Mari som gräver och planterar, jag står mest och pekar, säger han med ett stort skratt.

Artikelbild

| Växthus. Mari Carlsson och Daggan Stamenkovic har ritat växthuset på uteplatsen, och snart har de ännu ett växthus på gång, gjort av en gammal veranda.

Under åren på Maldes har Daggan och Mari anlagt två stora uteplatser med kalksten framför huset. Runt den ena uteplatsen bildar en pergola ett vackert uterum, som skapar skugga och lä.

– Vårt nästa projekt är ett utekök, berättar Daggan och gläntar på en liten bod med zinkklädda dörrar där det gömmer sig ett påbörjat kök.

Artikelbild

| Rabatter. De rabatter som fanns när Daggan Stamenkovic och Mari Carlsson köpte huset finns ännu kvar, med mängder av äldre perenner.

Stånga trädgård har hjälpt till med allt grävjobb, dessutom har de anlagt den låga kalkstensmuren som omfamnar de sålådor där Mari sår grönsaker och kryddor i omgångar. I några sålådor lutar armeringsjärn som fungerar som spaljéer. Gångarna runt lådorna har fyllts av grus, allt är ordning och reda och strukturerat uppbyggt, men med en vilsam känsla.

– I början sådde jag alldeles för mycket. Nu har jag lärt mig, i år har jag faktiskt bara fyra tomatplantor, och så sår vi kikärtor, squash, massor av morötter, potatis och mangold.

Artikelbild

| Återbruk. På en vägg med dekorativa järnringar slingrar sig rosorna.

– Det är så lyxigt och gott att kunna gå ut i landet och äta sina egna grönsaker, men vi är absolut inte självförsörjande, säger Daggan.

Runt de frodiga rabatterna går en skarp kant med rostad cortenplåt som kantstöd, som gör så att gräset inte kryper upp i rabatterna.

– Den är långsamrostande, och rostar därför inte sönder. Den var verkligen värd pengarna, säger Daggan.

Alldeles intill en trädgårdsgrupp står ett litet växthus som paret ritat. Dit flyttas växterna innan frostrisken är över.

– Vi har faktiskt ritat ett växthus till, som ska bli ännu större. Vi har fronten stående i ladan, vi hittade delar från en gammal glasveranda på en loppis med två stora fönster och en pardörr med glaspartier, berättar Mari.

Bakom ryggen där vi dricker kaffe finns en två meter hög vägg gjord av stora dekorativa sammanlänkande järnringar, som paret köpt på Toggas byggåtervinning i Visby.

– Vi har ingen aning om vad det är, det kan ha varit någon dekoration i ett trapphus, och passar fint som stöd till rosorna, säger Mari.

Rosorna tillhör för övrigt Maris favoriter i trädgården. Även om det innebär en hel del arbete, när de stundtals drar på sig ohyra, är det ändå värt besväret. I rabatten har Mari bland annat räddat en liten ros, som kallas ”Maldesrosen”, med små blommor som har en starkt röd färg.

Var Maris trädgårdsintresse kommer ifrån är hon inte säker på, men det kan vara barndomens somrar hos mormor och morfar på Öland som satt sin prägel.

– De plockade allt, blåbär, hasselnötter, björnbär, hallon och torkade äppelringar, de var verkligen riktiga samlare.

Hur mycket tid ägnar du åt din trädgård?

– I veckorna hinner jag inte så mycket, då går jag ut på lunchen och tar ett litet varv, men annars är det mest på helgerna jag håller på.

Några dagar i veckan ger sig Mari av till arbetet på en mediabyrå i Stockholm. Övriga dagar delar hon kontor i den före detta salen med sambon Daggan, där båda sitter och distansarbetar, nära till trädgården.

På eftermiddagen sparkar Mari av sig sina flip flops, tar bussen från Etelhem till Visby, för att åka båt till Nynäshamn. Då väntar arbetet i Stockholm.

– Det här är det bästa av två världar, säger hon och ler.