Ett par solglasögon med vita karmar pryder Britt Olssons näsa, och en röd keps täcker hennes vita hår där hon sitter i atriumhuset på Kärleksstigen i Ljugarn. Britt Olsson fyller 90 år i höst och huset där hon bor har något litet extra. Själva ingången till de fem lägenheterna som finns i byggnaden sker nämligen genom en atriumliknande innergård under inglasat tak. Huset byggdes från början av Gotlandshem och var tänkt som ett slags experimenthus, och några fler av sitt slag tycks inte finnas på Gotland, förutom grannhuset som är nästintill likadant.

- Det är så trevligt här, och innergården är en riktig kalasgård där vi boende har firat många födelsedagar tillsammans, säger Britt som bott här ända sedan huset byggdes 1986.
Hon säger att det är viktigt att trivas med varandra och att hon haft tur då det inte varit några större supkalas att störas av, och de boende har aldrig behövt skriva varandra på näsan.

Huset jämte ser likadant ut utifrån och byggdes året innan Britts hus. Skillnaden är uppvärmningssystemet som i grannhuset består av direktverkande el. I Britts hus är det ett fläktsystem som är tänkt att ta till vara värmen från innergården och sprida den till lägenheterna. Själva atriumgården är också något mindre i grannhuset.

- Fast jag tycker inte att det här värmesystemet fungerar särskilt bra. Det bygger på att värmen återvinns, och vi har cirkulationsproblem i det här huset, säger Britt.
- Dels går det inte att ha olika temperatur i de olika rummen. Jag gillar att ha det lite svalare i sängkammaren, men det går inte. Och dels är det fasligt kallt om golvet, säger Britt, och pekar på den lilla fläktliknande innerdelen som sitter precis under taket i hallen.

Förutom de fem lägenheterna, som består av en lite mindre etta, en fyra, två treor och en två- och en halva, så finns där två extra rum. Ett rum byggdes som övernattningsrum åt Gotlandshems personal i Hemse som förr skötte fastigheten, och i det andra rummet står varmvattentankarna. Det utrymmet har även använts som hobbyrum. Britt berättar att hon vävt åtskilliga meter matta där, och beviset på det ser man i hennes lägenhet. Men nu är vävstolen sedan länge borta och Britts händer är inte lika pigga som för tio år sedan, vilket gör det svårt för henne att handarbeta.
På innergården står en gammal Crescent stationär träningscykel. Britt lade av med att cykla ute i trafiken det år hon fyllde 80, alltså för tio år sedan.

- Det finns väl ingen trafikant som uppskattar en vinglig gammal tant i trafiken, säger hon.
På innergården börjar det bli stekande hett trots den något kyliga kustluften utanför, och här finns ingen naturlig skuggplats vilket är väldigt synd tycker Britt. När huset byggdes gjordes plats för ett träd, men det dog efter bara sex veckor på grund av värmen.

Längs ena väggen klättrar ett ensamt kiwiträd ända upp till taket. Förut fanns där två kiwiträd men det ena lät hyresvärden plocka bort.
Britt berättar hur hon kämpade för att få behålla båda, eftersom kiwiträd är enkönade så kan det inte befruktas om där inte finns både ett han och ett hon-träd. Hade det andra trädet fått stå kvar så hade nu säkert där varit fin frukt.

Hon trivs väldigt bra på Kärleksstigen och det enda trista, förutom kalla golv om vintern, är nog bristen på unga människor i byggnaden. Men snart kommer en barnfamilj att flytta in, berättar Britt, och hoppas därmed att det ska bli lite mer liv i luckan.