Krönika Bison Julmaten som aldrig tar slut. Bu! Ljuger helyllesvenskarna? Lång promenad efter VM?

Bra för grundvattnet, men nu är jag innerligt trött på regnandet. Tittar på långtidsprognosen, men ingen bättring. Regn och blås, så nu åker jag till Warszawa över nyår. För sent läser jag om det polska vädret på nyårsafton. 12-15 millimeter regn, 5 grader varmt och kraftig blåst.

Men det lär finnas flera mycket intressanta museer i den polska huvudstaden.

Julmat tar aldrig slut.

Min äldsta dotter och jag firade för första gången på många år julafton och julotta tillsammans. Eftersom vi inte skulle bli så många, dotterns man var också med, så beslutade vi långt i förväg att vi skulle ”ta det lite lugnt med julmaten”. Inget överflöd!

I morse, innan avresan till Polen, frös jag in två stora bitar gravad lax och sik som blivit över, bar ner tre stora burkar med egeninlagd sill i källaren, paketerade och frös in jullimporna, så att de förhoppningsvis även kan ätas som påsklimpor, tvingade i mig minst två hekto hemgjort julgodis och undrade vem som gjort alla inläggningar på grönsaker och gurkor, som nu måste slängas. Och jättebaljan med Janssons frestelse!

Nästa år ska vi nog fira jul på var sitt håll.

Torsdag, nyhetsbyrån AFP:

”Minst 40 personer har dödats och 30 personer skadats i explosioner på torsdagsmorgonen i Afghanistans huvudstad Kabul. Flera barn och journalister ska vara bland de döda”.

Det kan inte vara sant!

Sveriges regering, Migrationsverket, Sverigedemokraterna och många andra ”helyllesvenskar” säger ju att det nu är riskfritt att skicka tillbaka de afghanska flyktingarna.

Och svenskar av äkta helylle ljuger väl inte?

President Putte i Ryssland säger ”Bu!” och svenska myndigheter får panik.

”Svenska folk, fyll källare och andra förråd med konserver, varma kläder, filtar och batterier till era transistorradioapparater! Återinför allmän värnplikt, rusta upp Gotland och Norrland, tag kontakt med Nato, kriget är nära!”.

Bu!

Så här års brukar jag titta efter hur det är ställt med den svenska medellivslängden. Man vill ju veta hur man ligger till. 2015 blev kvinnor i snitt 84,0 år och männen 80,4 år. Om det fortfarande gäller dör jag i augusti 2019. Då hinner jag vara med i stenvarpatävlingen vid Stångaspelen i juli, men missar Väskindevarpan någon månad senare. Synd, för det är den enda tävling där vi kastare bjuds på lunch (ärtsoppa och pannkaka).

Jag som hoppats på januari 2020!

Mina nyårslöften för 2018:

Inte riskera liv och mental hälsa på att försöka utrota kirskålen.

Skaffa en varpa som hamnar närmare pinnen.

Inte rösta på SD.

Promenera från Burgsvik till Slite om Sverige tar medalj i VM-fotbollen.

Inte skaffa diskmaskin.

Lära mig skilja på brutto och netto.

Låtsas som det regnar när det regnar mycket.