Krönika Bison Hur smakar tomaterna då? Fyra miljarder kulturella sportnördar. Återfall i missbruk.

Rinnande duschvatten längs kroppen ner i en plastbalja. Sparat diskvatten. Slattar av öl, saft, kaffe och te.

Allt detta hälls sedan i stora vattentunnor utomhus för att användas som bevattning av tomatplantor i växthuset och på friland. ”En som aldrig frågat förr” undrar :

Kommer nu de mogna tomaterna att smaka duschtvål, öl, saft, kaffe och te?

Vi som verkligen gillar sport betraktas ofta som ”nördar”, fåntrattar som sitter och skriker, dricker öl och bär oss åt. Vi hörs. Det gör däremot inte kulturnördarna. De sitter i likasinnade sällskap och diskuterar existentiella frågor och hyser oro om kulturens framtid. Och när de riktigt nördar till dricker de hellre vin än öl.

Men sport är också kultur. Stundande VM i fotboll till exempel, ett månadslångt gigantiskt kulturevenemang, som engagerar cirka fyra miljarder tv-tittare. Så många följde i alla fall VM 2014. Nördar, ja men också kulturpersonligheter.

En av litteraturens bästa skribenter är, enligt mig, Aftonbladets sportkrönikör Simon Bank. I veckan skrev han i en krönika:

”Sport och mästerskap är, i sin bästa form, en lek med nationalismen och flaggviftandet: inkluderande, demokratiska, tusen lägereldar att samlas runt. Inte det där som George Orwell kallade ”krig minus skjutandet”.

Men nu, mot slutet av 10-talet, är den inåtvända nationalismen starkare än på evigheter. Rasismen har låtit håret växa ut och klätt sig i kostym. Konflikter är livsluft, politiken är dokusåpa, ideologierna flackar med blicken. I ett Sverige skriker en proppmätt bostadsrättsklass som åker på dubbla utlandssemestrar och weekend-vilar i sommarstugan, som renoverar för miljoner och vardagsäter på restaurang att ”VI HAR INTE RÅD”. I ett annat Sverige sms-jobbar man och arbetar dubbla turer för att ha råd att leva alls. I ett tredje flyttar bankmiljardärer utomlands, medan ett fjärde pekar finger åt de allra, allra mest utsatta som det stora problemet. En sida säger att Sverige går som tåget, en annan säger att Sverige är en tågkrasch. Ingen sida säger att båda delar stämmer – och att det kanske vore en bra idé att börja omfördela resurser på allvar.

Vi behöver allt annat än en fotbollsresa till Moskva. Eller så är det precis det vi behöver.

Också.

Har tidigare berättat om mitt missbruk av engelsk konfekt. Vid varje besök i affären var jag bara tvungen att köpa en påse och när jag kom hem åt jag upp den på nolltid. Månad efter månad, det gick bara inte att stoppa. Jag var beroende och valde att sluta.

En svår tid. I sju månader konfektfri, men nu i veckan stod jag plötsligt där med en påse i handen igen.

En gång engelskkonfektist alltid engelskkonfektist.

Lovade i förra krönikan att berätta hur det gick i årets första tävling i metallvarpa.

Det gick bra. Vi, Bäl IF, vann.

Trots mig.

bison.gotland@telia.com