Krönika bison Om några tunga dygn. Hur? och Varför? utan svar. Män bjuder på klenäter i kvinnornas bastu. Varifrån kommer det onda?

Några mycket tunga dygn.

Familjedramat i Bjärred i Skåne berör mig djupt och de gångna nätterna har störts av tankar och långa vakna timmar.

Fyra personer, varav två barn, döda. Mitt i det välbärgade trygga villaområdet, mitt i välfärdens Sverige. Jag skriver det här fredag morgon och vet ännu inte några detaljer. Inga svar på Hur? Eller Varför?

En familjetragedi. Javisst, men just nu förklarar eller förlåter det ingenting. Inte när barn är inblandade.

Nästan alla, även jag, har självmord i släkten, i den nära bekantskapskretsen. Ibland både förstår och accepterar jag att personer väljer den utvägen. Men inte när den olycklige också tar med sig andra.

En gång ”listade” jag, för mig själv, de fem värsta typerna av självmord. Nummer 1, det mest oförlåtliga, ett självmord som drabbade en familj på fastlandet:

En förälder hänger sig i hemmet, trots att han vet att den förste som kommer att se hans döda kropp är barnet som snart kommer hem från skolan.

Sudrets Badande Wäninnor (SBW) beslutade vid sitt senaste möte att även män nu ska få vara med i detta illustra damsällskap.

– Beslutet ska ses som en protest mot De Badande Wännerna (DBW) i Visby, den omfångsrika och därmed tunga gruppen av idel karlakarlar, som anser att gemensamma bad inte främjar någonting, allra minst jämställdheten, säger Wäninnornas ordförande Saunja Holm. Och tillägger:

– Vi vill därmed visa vår solidaritet för alla badlystna kvinnor i Visby, som naturligtvis är välkomna till våra badkvällar. Våra män svarar för det rent praktiska med uppvärmning av den vedeldade bastun, är bastuvärdar, städar och pyntar och anordnar våra trivselträffar. Efter badet bjuder de dessutom på kaffe och egenhändigt bakade klenäter.

Livets ondska är påtaglig. Jag hör många säga: ”Om Gud finns, hur kan han då tillåta allt detta?”

En bra fråga och Guds världsliga ombud, prästerna, kommer aldrig med några vettiga svar. ”Herrens vägar äro outgrundliga” räcker inte. Jag letar i skrifterna, både bibliska och internetbaserade och hittar till slut något som jag själv tror på. Den kristne författaren Lactanius formulerade redan på 300-talet detta:

”Antingen vill Gud utplåna det onda, men kan det inte. Eller så kan han det, men vill inte. Eller så varken kan eller vill han. Om han vill men inte kan är han maktlös, vilket går emot hans natur. Om han kan men inte vill är han ond, vilket också går emot hans natur. Om han varken kan eller vill är han både ond och svag och är alltså inte Gud. Men om han vill och kan, vilket är det enda som stämmer överens med vad han är, varifrån kommer då det onda och varför gör han inte slut på det?

Något positivt som avslutning.

Tre flundror på två nät räcker som middag för mig.