Förra veckan var vi, hon och jag, ute och vidgade våra vyer. I vanliga fall flänger man fram genom landskapet och ser just ingenting annat än tidigare otaliga gånger sett. Hur många gånger har jag sett skylten Trullhalsar 5 i Anga och tänkt att ”Dit måste jag åka någon gång?” Och någon gång blev nu.

Trullhalsar, ett gigantiskt gravfält med 350 gravar från 600-700-talet. En märklig stämning råder och när jag går omkring bland gravarna tänker jag: Här skulle jag vilja övernatta – någon gång. Om det överhuvudtaget finns något andeliv så borde det vara här.

Vi åt glass vid Åminne, övernattade på mitt favoritvandrarhem, gamla fångvårdsanstalten i Lärbro, fikade vid färjestället i Fårösund, besökte Bergmans grav på Fårö, köpte surlimpa hos Sylvis Döttrar, letade efter lingon i skogarna, men hittade bara sjutton stycken, badade bastu i Valleviken, åkte vilse i Hellvi, köpte lingon på Slite marknad och sen, via SM i varpa i Sanda, tillbaka hem.

Tre dagar vidgade vyer.

”Välkommen till världen” heter en avdelning i tidningen. Stolta föräldrar och mor- och farföräldrar skickar in gulliga babybilder med uppgift om vikt och längd och annat. Det här gillade jag, inskickat av Bert Karlsson i Slite:

”Välkommen Vincent. Nu har jag blivit farfar igen. Lilla Vincent kom till världen 31/5. Lagom vikt och lagom lång.”

Den intensiva råttjakten i växthuset är kanske över. Tidigare misslyckanden, en försvunnen slagfälla och egen misslyckad jakt med träpåk, har nu resulterat i fyra döda råttor. En ihjälkörd av en stolt Burgsviksbo utanför grinden och tre i rask takt ”nackade” av en gammal slagfälla.

Hela familjen? Hoppas det.

Kungahuset sväller. Sofia och Carl Philip har fått ytterligare en son och kvällspressen öppnar gratulationsforum. Rojalisterna får glädjefnatt.

”Grattis! Är SÅ glad för er skull

Min mamma såg dig en gång i Torekov, du hade en vacker rosa kjol i franskt linne. Heja kungahuset!

Grattis Grattis bra jobbat!

Karl Philip. Du gjorde det bra!

Ers höghet, Carl och Sofia. Grattis till er son. Önskar er all lycka till.

Men även:

Stackars barn!”

Jag har en passion för kyrkogårdar. Går gärna omkring och läser på gravstenar och alltid hittar jag någon sten som sätter fantasin i rörelse. Som den här på kyrkogården i Guldrupe:

”H.H Husbonden O. Wallenström Bjers 1825-1880 och tvenne söner O.L Wallenström 1852–1881 och I.O Wallenström 1856-1881.”

Ingen uppgift om hustru/mamma. Var Wallenström ensamstående pappa? Han dog 1880, de två sönerna året därpå, bara 29 och 25 år gamla?

Vad hände?

Fiket. VM-kval Sverige-Bulgarien. Glöm! Glöm! Glöm!