Krönika Bison Tänka sig!

Det regnar.

Idag också.

-

För att undersöka om livet ute i den stora världen påminner om vårt svenska, anordnade jag i nyårshelgen en gruppresa (två personer) till Warszawa i Polen. Jag hann inte med någon mera djuplodande livsstilsundersökning, men noterade i alla fall:

1.Även i Polen går ungdomar omkring i jeans med sönderskuret tyg. Precis som i Sverige och till och med här i Burgsvik. Jag äger två naturligt slitna par med hål på knäna, men det är inte det som ”gäller” har jag nu fått veta. Ungdomarna köper jeans med redan färdiga ”slithål”! Mycket dyrare än vanliga jeans.

2.På restauranger med bara en toa bildas lätt köer. Min specialstudie i en polsk kö gav följande resultat: Fem personer, två kvinnor och tre män. De två kissnödiga kvinnorna stod först. Tillsammans tillbringade kvinnorna drygt tolv minuter inne på toan. De kom sedan ut nysminkade och möttes av tre svettiga paniksteppande män. Vi klarade våra gemensamma behov på knappt tre minuter. Själv kom jag in sist, lite för sent.

Väl hemma från studieresan läser jag om de ständigt omdiskuterade nyårsfyrverkerierna. Här på ön skadades ett vettskrämt föl så illa att det fick avlivas. Om det dundrar Gotland Folkblads Erik Fransson i sin ledare.

”Utbudet av pyroteknik är för stort utifrån antalet idioter i samhället”.

Rubrik:

”IQ-test för inköp av pyroteknik”.

Bra dundrat!

Och i en insändare tycker Janne Eriksson i Björke att regionstyrelsen ska kontakta TV:s Lyxfällan för att få ordning på ekonomin. Han kritiserar tillsättandet av onödiga chefsjobb inom regionen.

”De nya titlarna är avfallsutvecklare, fritidsstrateg och kulturstrateg”.

Pettersson i Hellvi noterar också att var och varannan ny chef i regionen får titeln strateg.

"Den tidigare kulturchefen Björn Ahlsén blir från årsskiftet kulturstrateg. Per Wallstedt, som varit projektledare för Ö-spelen, blir fritidsstrateg. Jag upplystes tidigare av regiondirektören att det finns 30 strateger anställda.

Kan undra om detta är två nya ”härskare”, vilket ordet betyder enligt Svenska Akademins ordbok. Och vad är då en lämplig benämning på deras överordnade? Överstestrateg? Regiondiktator?

Förra veckans krönika, årets första, lämnar mig ingen ro. När jag skrev den insåg jag plötsligt att mina livsdagar är på upphällning. Jag hade då, räknade jag ut, 650 dagar kvar att leva. I alla fall enligt medellivslängden för svenska män. 80,4 år.

650 dagar, det är ju ingenting! I alla fall inte jämfört med de 31390 dagar jag hittills fått vara vid liv. Fast medellivslängden kanske inte gäller mig? Eller också hinner medellivet öka så att jag, istället för död i augusti 2018 lever till september. Med ens känns det bättre!

Dessutom har jag namnsdag idag. Måndag. Erland.

Ja, mycket bättre!