Krönika Bison Nilsson Under de arton år jag skrivit måndagskrönikor i GT har jag så här års rapporterat om ljusets återkomst. När jag tydligt ser yttersta badbryggan i hamnen, registreringsnumret på min parkerade bil i trädgården, eller när jag kan se att talgoxarna vid fågelbordet verkligen är talgoxar, då är det rätta ljuset här.

Den här morgonen, fem över åtta, ser jag några fåglar runt bordet, men ingen talgoxe. Drygt halva januari, har något gått fel, något att oroa sig över?

Och snön kom. Äntligen? Nja, jag hade gärna varit utan, för den här versionen av snö är slaskigt blöt och den klarar inte min hemsnickrade snöplog göra snygga gångar av. Så jag nöjer mig med en smal upptrampad stig.

Skidorna, de har med åren makat sig allt längre och längre in i friggeboden.

Återigen en pinsam påminnelse om min miserabla skolgång i Slite folkskola. Bland 79 (!) just nu lediga jobb på Gotland är jag nästan inte kvalificerad för något. Kanske klarar jag av att jobba med ”butiksplock”, vad nu det innebär, och vara ”poolvärd på Tofta camping”. Däremot inte: ”Gruppchef i trosskompaniet” i det nya regementet, och ”fastighetsskötare” på Clarion Hotell (jag kan ju knappt sköta min egen fastighet). Inte heller kyrkomusiker i Sudrets pastorat. Klarar hjälpligt halva ”Dansen på Svinnsta skär” på dragspel, men det lär inte räcka.

Däremot: Semestervikarie på Radio Gotland (om jag får ledigt när jag ska kasta varpa).

I onsdagens Veckans brott i SVT var kriminologen Leif GW Persson säker på att hotellmordet i Visby snart är löst.

Det tror jag också och kanske vet jag också vem mördaren är. Under min tid som reporter på tv:s Östnytt fick jag genom en person en viss insyn i utredningen. Där finns ett namn som, i alla fall då, var mycket intressant. Men bevisen räckte tydligen inte.

– Men det ÄR han! sa min kontakt, som inte längre finns med i utredningsarbetet.

Militär mot kriminella i Stockholm.

Hemvärn mot syndande bilister vid övergångsstället i Burgsvik. Allt är snart möjligt.

Än en gång lyckades herrsällskapet DBW sätta stopp för de allt ivrigare försöken att få in kvinnor som medlemmar i den drygt 200-åriga föreningen. Men visst finns det redan nu kvinnor som deltar i sällskapets arbete. I ett referat på DBW:s hemsida från högtidsdagen 2016 läser jag:

”När högtidsdagens firande inleddes strålade solen från en klarblå himmel och ett glatt sorl hördes från deltagarna. Drinken delades ut av glada damer och musik hördes från Sulan City Stompers”.

I förra krönikan ifrågasatte jag Gud existens. Många har haft synpunkter.

Mer om det nästa vecka.

Snön. Som riktigt ung kunde jag pinka hela mitt förnamn i den. Det var tider det! I dag klarar jag på sin höjd ett drygt halvt B. Alltså P. Det är andra tider det!