Krönika Mikael Mellqvist Jag hörde häromveckan på vår utmärkta lokalradio en arkitekt uttala sig om Visbys bebyggelse utanför ringmuren. Han var inte imponerad. Eller rättare sagt han tyckte nog att det såg ganska bedrövligt ut utanför stadsmuren. Han ansåg att det vilade en onödig försiktighet och feghet över hur det byggts i dessa delar av stan. Jag är benägen att instämma. Det är nog bara Gråbos härligt gråa betongslingor och Terranovas gyttriga radhus som står sig som bra exempel på arkitektur och stadsplanering om saken granskas närmare. I övrigt – Länna, Bingeby, Sankt Göran och allt vad det nu heter – är inte mycket att hänga i den arkitektoniska julgranen.

Men även stan innanför muren är inte alla gånger så rolig. Vid alla de tre portarna (Norder-, Öster- och Söderport) ser det för sorgligt ut, såväl från ”ut-” som ”insidan”. Norderport har klämts ner i ett oåtkomligt dike. Vid Österport har det hängts på några otroligt missprydande hus på båda sidor direkt utanför porten ackompanjerade av en onödig parkeringsplats och skunkig snabbmatsrestaurang. Söderport är ytterligare ett sorgebarn. Nu har man tydligen sagt nej till rivningen av det hus som påstås vara ett gammalt bulhus (det går inte att se om påståendet stämmer eftersom huset såväl exteriört och interiört är så pass förvanskat – och om man inte ens kan se om det är ett gammalt bulhus, varför då behålla det?). Motiveringen till nejet vilade på att huset ansågs ha riksintresse. Riksintresse! Herreje, inte ens vi som bor grannar tycker att det är något att ha! Just innanför Söderport skulle det i stället behöva rivas en hel del ytterligare bebyggelse för att lyfta fram porten och muren i all dess prakt. Det skulle vara ett estetiskt och kulturellt lyft av betydelse.

I media noterade jag också att det skulle vara ont om byggbar mark i Visbyområdet. Ont om mark! Det är ju så att öronen trillar av. Bara innanför muren skulle det utan problem rymmas några hundra nya bostäder. Och utanför – ”the sky is the limit”!

Kan det möjligen vara så att ”utnämningen” till världsarv lägger en våt filt över alla ambitioner till estetisk och kulturell utveckling. Ska Visby följa Skansens exempel och reduceras till ett utflyktsmål för långväga turister samtidigt som det är totalt ointressant för oss som bor och dagligen verkar här? Det skulle nog var en estetisk och kulturell välgärning om Visbys ”utnämning” som världsarv kan upphävs. Kan man tänka sig en folklig resning för en sådan sak?