Krönika (GA) Bo Setterlind tillhör landets mer bemärkta poeter. Han föddes i Småland 1923 men kom att framleva sitt liv huvudsakligen i Stockholm och Strängnäs. Han debuterade 1948 med diktsamlingen ”Månvagga”. Han har också 1963 gett ut diktsamlingen ”Dikter från Gotland” tillägnad vännen Gustaf Larsson, Gutamålets skald, och illustrerad av gotlandskonstnären David Ahlqvist. Samlingen innehåller bl.a. dikten ”Lykttändaren” som inleds

Jag är lykttändaren.

Mitt liv är slut

I afton går jag

Och ser om mitt hus

Med sin diktande penna besöker han sedan Visby, Öja, Alvena äng, Stora Karlsö, Katthammarsvik, Bunge kyrkogård, Bara kyrkoruin, Lina myr och Ljugarn.

Dikterna i samlingen präglas av ett aningen vemodigt tillbakablickande och en redovisning av förbleknade minnen. Man kan också spåra en viss fatalism, men en rofylld och tillfredsställd sådan. Men Bo Setterlinds starka gudstro finns där hela tiden under ytan – och ibland även ovanför den. Men det är en gudstro som, om än stark, inte är påträngande eller framfusig. Annars är han ju känd för sitt religiösa patos, som ibland kunde uppfattas som just påträngande och framfusigt, för att inte säga krävande. Annars är det utmärkande för honom att poesin bar ett värde i sig. Han anslöt sig aldrig till någon grupp eller riktning och underkastade sig inte några programförklaringar. Han reagerade och gick till attack mot den mer socialt betonade poesi som brett ut sig under 1940-talet. Han var nog med sin romantiska ådra egentligen rätt så omodern från början till slut, men därmed också tidlös. Poesi var för honom poesi, inget annat, inget mer, inga förtäckta budskapet, något alldeles för allvarligt för att det skulle vara tillåtet att späda ut den med social realism eller politiska pamfletter. Han var nog som person också rätt så omodern. När högsta mode var fransiga jeans och batiktröjor valde han att klä sig i slängkappa och hatt. Han vandrade sin egen väg i såväl livet som poesin. Eller för honom var nog livet poesi och poesin livet.

Behövs det poesi? Eftersom vi människor inte kan tänka utan ett språk är poesin med sina extraherade uttryck och sin stilistiska strävan ett koncentrat av mänskligt tänkande och ett maximalt blottläggande av mänskliga känslor. Tankar klädda i ord framburna på silverfat. Det är klart att vi behöver poesi!

Hiss

16 gotländska krogar i White Guide – ska du äta ute ska du bo på Gotland!

Diss

168 miljarder till försvaret under de kommande 10 åren. Ska vi BARA kriga framöver?