Mejl från gården Häromdagen var jag med om en härlig sak. Jag sitter med i en visbybaserad styrelse och vi brukar ha alla möten i stan. Men just den här dagen bestämde man att vi skulle träffas på Hemse. Jag kunde alltså gå till mötet på min lunch. Vi satt på Hemse biblioteks café. Snabbt och effektivt var mötet avklarat och sedan kunde jag gå tillbaka till jobbet igen. En liten och kanske inte så märkvärdig händelse men otroligt betydelsefull för mig.

Jag älskar att bo i glesbygden. Jag har själv valt att bo långt ute på södra Gotland. Ingen har tvingat mig. Det är absolut inte ett dugg synd om oss som bor här ute. Men vill man vara aktiv och delta i samhällslivet så måste man vara beredd att åka till stan ganska ofta. Med bil, med buss tar det betydligt längre tid, räknar jag att det tar minst 2,5 timmar att åka tur och retur, två timmar i restid och sedan ska man hitta en parkering i stan och kanske pudra näsan innan man är presentabel. Och så mötestiden på det.

Man ska inte polarisera, stad mot land. Och man ska inte stigmatisera. Men framförallt ska man inte gnälla, det är ingen bra väg framåt. Men nu tänker jag gnälla, i alla fall pyttelite. Ett fenomen vi Sudergutar väl känner till men inte pratar högt om är det faktum att det är längre från stan till Hemse än tvärtom. Det visar sig till exempel när man bestämmer mötestider. Är mötet i Visby kan det gärna börja halv nio. Men om man ska träffas på Hemse så är ofta tiden senarelagd till halv tio med motiveringen att det är så långt att åka. Jo, det är sant, vi är många som kan intyga att det är såhär inom många olika områden. Ett känt idrottsevenemang ska nästa år gå av stapeln i Havdhem. Starttiden brukar alltid vara klockan nio men nu har det diskuterats att skjuta på tiden till klockan tio, just för att det är så långt att åka.

Det är kanske inte mycket man kan göra åt det här men vissa saker skulle kunna gå att underlätta. Ett exempel är en nära vän till mig som ofta har behövt åka in till stan bara för att skriva på ett protokoll. Jag förstår att man inte kan skicka runt känsliga handlingar hur som helst men det borde ju, med dagens teknik, gå att signera ett protokoll hemifrån med till exempel bank-id eller en sån där fiffig grej de har på banken där man skriver sin signatur digitalt. Att behöva ägna flera timmar i bilen bara för att signera ett protokoll gör ju att man som glesbygdsbo tänker efter flera gånger innan man vågar ta på sig ett uppdrag.

Nu har jag gnällt klart. Södra Gotland är en härlig plats att få bo och verka på!